Sorbonne

Dagen har varit riktigt bra. Förutom att luften var precis lagom kall, himlen precis lagom grå och min klädsel precis lagom skön så har jag gjort en del roligt. Vid tolv-tiden åt jag och en kompis lunch på Mocco. Trevligt plus att det följdes upp med en promenad på stan. Sista helgen i månaden överbefolkar stockholmsgator, och kanske framförallt affärer, men på grund av det dåliga vädret var det senare mer befolkat. Eftersom en ganska llång promenad var målet stördes jag inte speciellt. Dock blev det ett par inköp för min del - en volangkjol i svart och Sachajuans hårspray. Efter det gick jag på bio med samma kompis - perfekt och höstigt.

Det här ska trots allt handla om mode och därför kommer jag gå vidare på ämnet klädsel. På senare tid har jag haft tjugotal och drop-waist i tankarna, jag har inte riktigt hittat en klänning som passar mig. Själva tanken på en lägre midja känns osmickrande, och därför är det svårt att hitta rätt modell. Men när jag idag kombinerde en mattsidenklänning med en stickad tröja i merinoull, vilket resulterade i en lägre midja, kändes det helt rätt. Tröjan är löst sittande och rundhalsad vilket gör att det inte blir för klumpigt. Perfekt.

Drop-waist eller inte?

Mitt signum för hösten har hittills känts som cigarettbyxor, men när jag ser bilderna ovan känns det som om korta klänningar måste få tillbaka sin plats i min garderob. Dekorerade och till stickade strumpbyxor i mörkgrått. Samtidigt känns det en aning extremt att bestämma sig för en motsats och sedan endast hålla sig till den. Det extrema känns som något jag brukar göra, hålla mig till, - men kanske är det dags att göra tvärtom. Kanske är svarta jeans, cigarettbyxor och klänningar möjligt att variera, utan att jag blir besatt av ett plagg under en period och tröttnar för att sedan förkasta det totalt.

Guccis visningar brukar inte vara något för mig. Känslan av att italiensk elegans har dragits till sin gräns och sedan missbrukas fullständigt blir överväldigande. Däremot är backstagebilderna totalt underbara. Bilden ovan; stylingen på håret, sminkningen och den avslappnade klädseln representerar vår för mig. Det sjuttiotalesquet oskyldiga känns precis rätt. Mitt mål för den kommande våren [som troligen kommer uppfyllas eftersom det är ett halvår dit] är att ha långt hår. Långt, rakt och flygigt som i  I somras, innan jag klippte av det, var det underbart. Jag kanske kan uppnå samma känsla till jul.

Carmex är välkänt, men glöms lätt bort när man överöses med the Rosebuds of the world. Man lockas av Försvarets Hudsalva, otaliga serat och om man saknar vett, även för mycket idomin. Personligen blir jag alltid besviken. Jag saknar stinget som Carmex ger i läpparna och jag saknar läkningsförmågan. När kylan återvänder blir läppar torra. Med vanliga cerat tar det dagar, ibland veckor och ibland inte alls för att återfå sina vanliga läppar. Carmex är annorlunda. Jag har vaknat med underläppen sliten itu; applicerat Carmex och varit läkt ett par timmar senare. Det är ingen överdrift.

Finns : Hos NK, Urban Outfitters och ibland till och med välsorterade livsmedelsaffärer.
Varför : För de uppenbara anledningarna ovan. Den är helt enkelt bäst.

Hösten är den enligt mig den årstid som är stiliskt bäst. En klädsel omgiven av löv i olika färger [helst  från Vermont-röda lönnar] blir så otroligt snyggt. Det sägs att stil är helhet och personligen tycker jag att det summerar begreppet perfekt. Stil är allt; det kyliga i höstens vindar som gör hyn perfekt och det råa klimatet är en underbar kontrast till det mjuka i stickade koftor och hår i rufsiga knutar. Klimatet gör även att modemagasin och téer eller konst känns nytt, och viktigare. Det kalla tomrummet måste fyllas ut. Den här hösten handlar speciellt om modern konst och för mig är det en av de få inspirationskällorna just nu. Litteratur fyller också ut en del. De klassiska magasinen; Harpers Bazaar och Vouge förmedlar och håller sig stilmässigt ajour. Det känns som om modet har djupnat och på så sätt återuppväckt ett behov av mer än konsumtion.

Vad inspireras ni av?

Jag är sjuk. Due to total sönderstressning; det faktum att jag har börjat något helt nytt och totalt okänt har hunnit ikapp mig. Det är inte det att jag misstrivs, utan det är det att allt det nya tär på något sätt på mig. All mentalanpassning skedde så snabbt att kroppen kanske reagerade på det som jag skulle känt, men inte gjorde. Dessutom är alltid hösten sådan - den sätter saker i rullning, ger behov av nyskapelse och den får mig att förändras. Min stil utvecklas och byter inriktning, vilket ofta förknippas med psykiska byten för min del.

Åter till min sjukdom. Det är självklart inget seriöst, utan bara förkylning. Men när jag är sjuk följer jag ett väldigt specifikt mönster. Jag vältrar mig i serier från 1990-talet. Jag ser repriser av serier som är glömda, och bör vara, sedan långt innan OC ens var en idé. Serierna är riktigt dåligt, modet är uselt att jag nästan får kväljningar och replikerna ibland klichéer på klichéer. But still, så otroligt roande.

Nu : Måla naglarna i rouge noir. Alltid, alltid, alltid. Den enda fasta punkten i mitt stilmässiga liv.
Senare : Förbereda ett hyllningsinlägg till Albert Elbaz Lanvin. Vårkollektionen fick mig att rysa. Och det är the understatement of the year.

I oktobernumret av brittiska Harpers Bazaar omnämdes den vita skjortan som en "instant style update". Budskapen om att plagget skulle vara det ultimata, efter den lilla svarta klänningen, har också spritts ut många gånger. Av dem två är den vita skjortan min favorit på grund av de oändliga kombinationsmöjligheterna. Men, precis som alltid när det gäller mode måste man vara noggran. För min del ska den inte vara oversize, men ha strukturen av en tunika. Den ska gärna vara veckad och utan krage. Långärmad med muddar nedtill. Som den ovan alltså.

Streetstyle är oftast inte min största inspirationskälla men klädseln känns så otroligt bärbar, trots mina nästan löjligt höga krav. Svarta jeans, cigarettbyxor eller som här till shorts och tajts till en vit skjorta och lackskor blir riktigt bra. Men som alltid ligger det bästa i detaljerna. Armbanden uppraddade på armen; precis lagom slarvigt utvalda och den strikta knuten. Lossas knuten och rufsas till lite fulländar den en fransk look. Det osar Paris.

Vit skjorta eller LBD?

En del dagar är exceptionellt bra. Idag var en sådan dag. Jag vaknade sent, och åkte in till Stureplan efter att ha dragit på mig skoltröja och velourbyxor. Jag erkänner det otroliga fashion faux-pas jag begick,  men mitt försvar skulle senare halvan av dagen spenderas i en idrottshall. Dessutom är min skoltröja ljusgrå, kombinerad med ett nätt berlockhalsband i silver, pistagegröna byxor samt trench och en retro väska. En avslappnad klädsel behöver inte generera äckelkänslor från den modebesatta delen av befolkningen. Generellt undiker jag det dock själv, den avslappnade klädseln alltså.

Åter till dagen. Till lunch beställde jag beställ en soya Chai, samt tillbehör, på Espresso House och spenderade större delen av en timme med att läsa Oscar Wildes "The picture of Dorian Gray", som förövrigt är fruktansvärt bra. Efter blev det jakt efter ytterligare ett par av cigarettbyxor, fast denna gång i svart. Som tur är hittade jag ett par, men jag hann inte prova så jag la undan dem för ett senare tillfälle.

Jag vet att jag har gått in på det förut - men hösten är min absoluta favoritårstid. Den är så otroligt inspirerande med sin kalla luft och de färger som framträder. Det bästa med Stockholm är allt liv på gator och i Parker. Humlegården och Götgatan rekommenderas. Det är perfekta platser om man är oinspirerad, iaktta människorna runt omkring dig; se vad de bär eller deras betéenden - inspirationen kommer infinna sig.