Sorbonne

Jag tror inte att jag kan hålla mig ifrån ett par underbart vida sjuttiotalsjeans mycket längre till. Det spelar ganska liten roll att de är sönderslitna av trendrapporter men faktum kvarstår. De är fantastiska. Frågan är om jag är redo att gå tillbaka till jeans. Under de senaste året har ett par svarta kramat mina höfter i ett samanlagt antal gånger av sju. Ett par ljusa och mjuka kanske inte är så ansträngande. Jag tänkte prova ett par, och passar de inte har jag förkastat idén till imorgon.


Nu : Eftersom jag är ledig hela dagen tänkte jag sitta framför datorn och se alla videor på style.com som jag inte sett. Det är fantastiskt.  Till exemepel när Stefano Pilati skämtar med Lucy Liu om YSL's flagship store "I think it symbolises the opium-experience, which I find interesting". Hela butikens vägger är nämligen lackröda i vallmofärg.
Ikväll : Topshop-mingel. Jag kommer ha på mig mig en silkesklänning, vita converse och en sandfärgad kofta. Ser ni mig - hälsa.

Jag tycker egentligen inte så mycket om svart. Det är en anonym färg, om man inte bär upp den rätt. I Sammet kan den vara helt förtrollande, i silke ett underplagg och i stora tyger helt fantastisk. Men. Jag tycker svart gör sig bäst själv. Inga röda inslag, och absolut inga vita plagg till. En helt svart klädsel är enormt mycket bättre än en svart skinnjacka till färggranna plagg.

Klädseln ovan, fångad av The Sartorialist, är därför ideal. Det är enkelt men samtidigt detaljrikt. Skorna är otroliga och bär upp hela klädseln. Skinnjackan är lite glansig och bryter bort från den matta klänningen. Jag vet inte om jag skulle lägga märke till den om jag inte såg den på kort. Men det är ju så - ögonblick av precis symmetri [eller i det här fallet - asymmetri] är mer inspirerande.

Så hur är ni - svart eller inte? En fråga ställd förr, men fortfarande intressant att tänka över.

Givenchy visade klänningar överströdda med halsband. Jag tycker om det konceptet. Alldeles för mycket och alldeles för uppseendeväckande. Som paljetter på dagtid ungefär. Inte riktigt okej. Att bära symboler, laddade saker, som inte alls är något man står för. Religionsmässigt eller trosmässigt. Att bära kors, fyrklövrar eller  peacemärken behöver inte nödvändigtvis betyda att man är tror på något av det. I den tradtionella meningen alltså. Att bryta sig bort från förutbestämda vägar och välja att förknippa laddade symboler med något annat är fantastiskt.

Jag tror att det finns två saker som får världen att gå framåt. Nytänkare och de som granskar det som skett och de som komma skall. Granskandet går inte att bortse ifrån. Ifrågasättandet, känslan av att man inte behöver nöja sig. Det är det som förändrar världen. Synsättet att möjligheterna är oändliga. Även fast det bara gäller en laddad berlock.

Jag har generellt väldigt svårt för vitt. Jag tycker att det är den absolut svåraste färgen att bära. Mina färger fångas helt enkelt inte upp, utan blir en ganska underlig kontrast. Inte den bra sortens kontrast alltså. Det hela började med hur jag som tolvåring köpte mitt första par riktiga klackisar. De var inte speciellt höga, utan pumps med taxklack [fashion faux pas!] och i vitt skinn. När jag idag tänker tillbaka på dem kan jag erkänna att det är mitt sämsta köp någonsin. Jag kan inte bära upp vitt skinn, och kommer aldrig kunna det heller. De såg rent utsagt förfärliga ut på mig, och jag tror att jag insåg det själv. Jag använde dem tre gånger.

Åter till vita tyger. Kvinnan på bildens klädsel är otroligt snygg. Jag hade låtit bli den rapsgula väskan och valt någon annat, men det är en mindre justering. Det jag alltid uppskattar i en klädsel är detaljerna. Som här; hur hennes byxor är lite för långa, hur det röda nagellacket lyser igenom skons håligheter och hennes nätta halsband endast skymtar lite under håret. Läskigt snyggt.

Smokingjackor är en av mina besattheter just nu. Har ni tips på var kan kan hitta en? Helst svart.

Val : Att fortsätta blogga. Den senaste veckan har jag skrivit ett avskedsinlägg, som jag sedan raderat. Det femhundrade inlägget är passerat, och det betyder att jag börjar om på nytt. 
Längtan : Till Luxemburgträdgårdarna i Paris. Det är en totalt perfekt park. Den ligger mittemellan Montparnasse och Quartier Latin, och det sistnämnda är mitt absoluta favoritområde. I Montparnasse kan man köpa grym mat för pick-nickar och i Quartier Latin finns allt.
Craving : En tunnstickad tröja med rund ringing från APC och en blazer. Att kombinera en blazer med skinnstövlar, t-shirt med ett urtvättat tryck och svarta jeans känns väldigt franskt men framförallt otroligt snyggt. Det är avslappnat, men samtidigt inte tråkigt.
Uttjatade : Förutom snön [hellre extremt än blekt] så känns den rådande rocktrenden otroligt tråkig. Jag tycker 'rock' alltid låter så otroligt klichéeartat när man nämner det i samband med mode, men det får gå i brist på ett bättre ord. Nitar, korta skinnkjolar, svart och dragkedjor känns så fruktansvärt tråkigt när det kombineras. Var för sig och hanterat med rätt klädsel kan det se riktigt bra ut. Inte skinnkjolen dock, den finns det inga ursäkter för.

Er vecka?

Bästa : Helgen. Det perfekta höstvädret har infunnit sig; en totalt regning dag är så oerhört vacker när den följs av en då löven är perfekt gula och luften har precis rätt kyla. Min helg har bestått av Harpers Bazaar och massor med läsning. Otroligt skönt att ta ett par dagars avslappning utan planer.
Nya : Förutom en ljusgrå American Apparel t-shirt så har jag köpt ett par skinnstövlar. Modellen är ridstövlar i svart skinn med en rand av mörkbrunt skinn högst upp på skaften. Det känns bra att kringgå mockastövlar eftersom jag faktiskt har ett riktigt bra par.
Craving : Ett par ljusrosa gummistövlar med snörning fram. En av de få trender som jag faktiskt kan tänka mig att bära. Och det är väl inte riktig en trend heller - snarare en överhype. Det är otroligt underligt men tanken på regniga dagar i ljus trenchcoat med grå t-shirt under och gummistövlar känns faktiskt riktigt bra.
Längtan : Efter litteratur och konst. Oscar Wildes "Portrait of Dorian Gray" har påbörjats och det känns så otroligt skönt att läsa lite mer. Jag saknar Moderna Muséet, vilket i och försig är lättordnat, Centre du Pompidue i Paris och framförallt Palais du Tokyo, även det i Paris. Soulfood känns viktigare och viktigare.
Citat : " Are you the rabbit or the headlight ? ". Nylons tidningsrygg är genial. Något brutalt och kanske lite makabert men samtidigt - så enormt genomtänkt.

Er veckas bästa, nya, craving, längtan eller citat?

Detaljer är, som bekant, min största inspirationskälla. För mig är det extremt viktiga; stämmer det inte med dem kan jag ignorera resten och börja om. I höst kommer mina detaljer bestå av kontraster. Därför tycker jag att bilden ovan är väldigt inspirerande. Även fast päls är ett väldigt känsligt ämne så är kombinationen päls, paljettklänning med tjugotalesque känsla och en hård clutch i mässingsfärgat. Vanligtvis brukar tjugotalet inte alls vara mitt decenium men i takt med att råare detaljer uppskattas börjar en slags modern tjugotalism kännas inspirerande.

Päls är ett ämne som är ständigt är disskuterat. De mjuka kapporna är ratade av många som grymma; av andra som ett andra, passande nog, skinn. Jag tror lite på ordspråket 'pick your battles'. I en värld som rasar samman; förutom krig och svält håller själva planeten på att förstöra sig själv. Men allt hänger ihop och pälsindustrin är en bidragande faktor till både miljöförstöring såväl som korruption på den principiella och humana fronten. Hittils håller jag mig objektiv, päls är inte en av mina prioritetsfrågor. Det finns ämnen som jag är mycket mer beläst och disskussionsvillig på.

Päls eller inte?

Bästa : Jag har börjat läsa franska. Otroligt roligt eftersom det är något jag velat göra flera år.
Craving : En ny väska. Jag har tittat på allt från Zaras i lack till stora skinnsatchels. För mig är Hermès Birkin den ultimata väskan så ofta är det den stil jag letar efter. Det underbara med den tycker jag är att den passar mig oavsett stil. Enkelt och sextiotalesquet eller rå attityd - den är alltid en konstrast. Mitt nästa väskinköp kommer definitivt vara inspirerad av Birkinbag, vara i brunt skinn och inte allt för stor. Oversized har jag redan.
Besatthet : Afrikanskt Roobios te. Jag äter varken godis, eller något annat som innehåller socker, men det här teet smakar underbart sött - utan att innehålla socker eller koffein.
Överskattade : Damernas Värld. Eftersom jag annars bara läser Harpers Bazaar, Vouge eller Elle gjorde den mig verkligen besviken. Den känns lite som en "äldre" Veckorevyn - alltså ett otroligt dåligt betyg.
Behov : Nya höstkläder. Jag vet inte vad jag har haft på mig i vintras men jag kan konstatera att huvuddelen av min garderob är vårkläder. På höstsidan finns några klänningar, ett par basicjeans och jackor. Istället för att impulsköpa kjolar eller klänningar i dåliga material ska jag planera vad jag verkligen behöver.

Den bästa detaljen?
Perfekt skötta nagalar i blankt rouge noir. Det är basen för många av mina outfits - det höjer till och med en t-shirt. En annan viktigt detalj för mig är smycken. De sänder ut varierade budskap.
En ideal klädsel?
Jag föredrar en uppklädd klänning till en neutral kofta. Jag tycker om kontrasterna. Är klänningen matt och mönstrad och koftan tunn och mjuk blir det ännu bättre.
Färger?
Förut kunde jag se en tydlig färgindelning i min garderob. Nu är det mycket mer blandat. Basen består av grått, en del svart och vita basplagg. Till del finns klänningar i mönster, starka färger och med ibland uppseendeväckande skärningar. Som detalj kommer väskor i gräddvit canvas med mönster igen.
Inspiration?
Harpers Bazaar är det magasin som ger mig mest inspiration. Den passar mig perfekt; oavsett årstid och stil. Den har ett sätt med kläder som gör att de blir något mer. Vouge har samma tendens. Inspiration på gatorna förekommer för min del konstant - men då handlar det oftast om detaljplagg.
Material?
Stickade koftor, klänningar i varierade materil; silke, krispig bomull eller vad som känns rätt för stunden och skor i mocka. Väskor ses helst i canvas.
Uttjatat?
Leggins. Jag har en instinktiv avsky till ordet. Det känns som om plagget är överutnyttjat; i metallic, i skinn, i bomull, i neonfärger - listan tycks aldrig sluta. Enough is enough. Dessutom hör det till kyliga sommardagar; hösten är strumpbyxornas tid.
Trend, mode eller stil?
Mode som konstform, ständigt föränderlig och plattform för stil. Stil som en konstant i modets förändring.

Vilka är era svar?

Den här bilden har blivit uppskattad från många håll - även från mig. Trots att den är nästan ett halvår gammal, som i modesammanhang känns som en evighet, så känns den återigen aktuell. Eftersom den är såpass klassisk tycker jag att det är en perfekt outfit att ha i höst, och även i vinter innan snön har kommit. En lite grövre stickad tröja med skymtande linne under, en glansig och utställd kjol till täckande, vinröda, strumpbyxor och perfekt matchande accessoarer i brunt skinn. Ärligt talat - det finns få bättre vardagsklädslar.

Torsdag : Promenad i stan. NK Details har ett otroligt fint halsband som förhoppnings vis ska hamna i min samling. Det är väldigt nätt och kedjan kort så berlockan vilar strax under halsen - som vanligt okaraktäristiskt. På kvällen är det Veronica Mars, som faktiskt inte håller förväntningarna sista säsongen. Men fortfarande - heligt.
Fredag : Yasuragi Hasseludden. Det ska bli otroligt skönt och utvilande. Eftersom allt är inspirerat av Japan känns det bara så fresh. Jag är helt hooked på instant miso just nu.
Lördag : Fortfarande Yasuragi Hasseludden.
Söndag : Spanska Vouge och Elle ska läsas. Jag har läst spanska i fyra år, men man tappar så mycket på sommaren. My way of learning, I guess.

Hur ser er helg ut?