Dofter.


För mig är personlig stil helhet. Det handlar ganska lite om vilka plagg som bärs - personlighet och utstrålning har störst roll. Det ämnet har jag pratat om många gånger tidigare. Något jag lämnat utanför är en persons doft. För mig är det en osagd kvalité, om det ens kan kallas så, som kan omdefiniera eller bygga på en stil. Doften avslöjar dolda karaktärsdragmen kan manipuleras till något helt annat. Den blir falsk, och är därför så väldigt intressant. Man väljer inte sin grunddoft, men man bygger på den kring ett falskt skal. När skalet sluts avslöjar det så mycket. Osäkerhet i form av överdrivna parfymchockar. Den falska nonchalansen jag
talat om. Säkerheten i att dofta som alla andra. Doft blir särskilt intressant för att det inte synns och inte känns på bäraren utan väljs ut för att fylla omgivningens lungor.




Om ni undrar, så använder jag Burberry the Beat. Det bästa ögonblicket på morgonen är när jag spayar mina nyckelben med det. För då är det ju för mig. Och vad doftar ni?

Something pretty.




Efter de senaste dagarnas regn har jag känt en obehaglig känsla kommma. Jag syftar givetvis på känslan om höst. Det är mörk känsla men så otroligt romantiserad. Jag är likadan varje höst. Förälskar mig i kabelstickade plagg, längtar efter senhöst med knähöga ridstövlar och slappa jodpuhrs och hänger mockaväskor över axeln. Tyvärr har jag överanvänt sagda saker och känner inte riktigt samma fascination som jag tidigare gjorde. För ett par somrar sedan, när jag precis upptäckt mode ordentligt - jag var just femton, hängde jag halva dagarna på style.com. Det var läskigt varmt ett tag i juli men det som intresserade mig mest var dramatiska ullplagg. Såhär två år senare känns det trött och ointressant att leva så långt fram i tiden. Inte så mycket av 'carpe diem'-skäl som av att den otroliga informationsström som möter mig varje dag gör det irrelevant. På något sätt känns reklambilder så mycket mer intressantare än hela kollektioner. Det är föreberedda och extremt välplanerade ögonblicksbilder - intressant.


På tal om reklam - det är helt otroligt att Adrian Grenier gör reklam för den klädkedja som jag som uttråkad nioåring köpte mina kläder på. De måste ha de bästa PR-konsulterna ever.

Stilregler.



Jag har en känsla av att man ofta försäker skydda sig från eventuella felsägningar när man disskuterar stil. Oavsett om man läser Vouge eller en relativt dålig modeblogg svarar de intervjuade ungefär likadant på frågan om stilregler. Att de inte har några. Det är ganska enkelt att se varför de inte vågar bekänna sina regler. Nästa säsong ändras de, precis som modet, och man vill då inte se sig eller ses som en mainstream sell-out. På något sätt älskar jag den rädslan lite grand - dock måste jag erkänna att jag sällan känner den utan hellre begränsar mig. Samtidigt är den är så speciell eftersom man verkligen inte tillåter sig själv att göra fel. Extrema kontrollbehov som visar sig i frampressad nonchalans. Det blir en kontrast som man bara måste tycka är fantastisk, just på grund av det falska i den.


Mode.

image990

Jag har tänkt mycket på synsätt och värderingar på senare tid. På gränser och gränspressande. På hur mitt sätt att se på kläder skiljer sig mycket från de flesta i min omgivning. Reflekterat över hur min modeintresse och stilintresse påverkat mig. Fått mig att se saker annorlunda.

Det mest uppenbara är att jag är fantastisk kritisk. Mot stilar, mot plagg och vad som är mode. Den generella uppfattningen verkar vara att mode är det som publiceras i svenska tidningar, till och med dagstidningar. På den punkten håller jag inte med, jag blir till och med upprörd. Jag tycker att det svenska modeväsendet, på skribentnivå, till stora delar domineras av masskonsumtion och kopierande av utländsk press. Dessutom ska mode vara tillgängligt för alla. Där förloras hela poängen. Mode är otillgängligt. Det handlar inte om konsumtion utan om en själslig uppfyllnad som liknar den konstnärliga; att uppfyllas av ett plagg utan att behöva ha det i sin ägo.

Jag måste även reflektera över journalistiken när det gäller stil. Konceptet "Sno stilen" [jag förmår knappt att skriva orden] är helt vedervärdigt. Att man skulle kopiera eller efterlikna någonannans stil är främst ett tecken på osäkerhet om vem man är. Osäkerhet i sin personlighet. För det andra är det omöjligt att genomföra. Stil är att en aire av personlighet genomsyrar allt man gör. Kläderna är en reflektion, stilen sitter i handlingarna.

Jag skriver att jag är kritisk. Mot plagg och stilar. Det är den del av mig som är ytlig, den som inte uppslukas av plagg som jag bara ser på bild. Den som är fördömande. Den som dömer någon efter hur personen i fråga klär sig. Men. Jag har lärt mig något på senare tid. Jag dömer inte mina vänner och jag dömer inte de som inte är verkligt modeintresserade. Jag dömer de som man kan föra en disskussion med. Inte de som bara tycker om kläder. Jag tycker den skillnaden är viktigt, och jag tror och det är den skillnaden som gör att den svenska modejournalistiken tillåts vara så enkelspårig och härmande som idag. För det är inte modejournalistik. Det är konsumtionsjournalistik och trendjournalistik.

Jag vill inte leva i ett land där allt är totalt tillgängligt för alla. Det är gränserna som utvecklar mer än den totala tillgängligheten. Att lära sig uppskatta mode är inte något som sker bara man öppnar en papperstidning. Det kräver tid, ansträngning och övning. Det är inte lätt, och det ska inte vara lätt.



Apropå mode i papperstidningar. Jag har inget emot att man älskar kläder. Men kalla det vid sina rätta namn. Plagg. Skor. Väskor. Inte mode, och verkligen inte stil. Men det kan vara underhållande, I'll grant you that. Motsägelser.

Detajer.

70258-984


Jag frågade vad ni ville läsa om. Ni pratade om detaljer. Jag tänkte på dem. Efter tre timmar i Humlegården, solen och på dammiga gator var jag avslappnad och inspirerad. På ett skrynkligt papper som ramlat ur min Manhattan skrev jag om detaljer jag tycker om. Ibland är det många detaljer blandade till något stort, ibland är de små och obetydliga. Här är de.

+ Ensamma människor på gröna parkbänkar. Insvepta i stora sjalar, med Vogues och Nylons utbredda brevid sig. Stora väskor som tar upp halva bänken, Seveneleven-påsar med isglass och Ipodhörlurar med musik som är så hög att det gör ont.

+ Att ta tunnelbana klockan elva på morgonen och se hur många människor som inte arbetar, utan tillbringar dagarna på andra sätt. Sådana som flytt ut i solen iförda orangea converse. Oranget är en fantastisk vårfärg. Jag har den varje vår.

+ Tunnribbade farfarströjor över bredribbade linnen med boxarrygg.

+ Omöjliga plagg som passar ihop, fast de skilda åt känns som ur två garderober.


Elegance is refusal.

image977

Samtidigt som jag föraktar okunskap, kan jag inte låta bli att fascineras av en viss sorts vägran att anpassa sig. Till stor del är kunskap ett sätt att se saker i nya vinklar och anpassa sig till dessa. Frågan som eggar mig är - vad händer om man låter bli att utvecklas i ett utrymme?

För några dagar sedan såg jag ett repotage om Giorgio Armani. Han blev  interjuvad av en amerikansk journalist som i sin tur reflekterade över hans plagg. Men detaljen som jag lade märke till var att trots trettio år inom mode, som är en interntionell branch, talar han inte engelska. Han använder sig av en tolk som förmedlar hans ord till journalisten. Det är den här sortens vägran som blir något helt annat i klädsammanhang. Ord är inspiration och uttrycksmöjligheter. Följden av att kunna få språk blir alltså att man lever i en låda. Jag antar att man tänker innuti lådan istället för utanför och det här medför att man kan bli långt mer utsvävande än de som redan har kunskapen. Vet man inte svaren triggas sökandet. Det är som att välja att leva spartanskt - man pressar de material man har hårdare och når därför mer. Samtidigt är svaren i sig själva otroligt utvecklande och kan leda till något annat, längre tankegångar.

Kanske är det så att gränsen mellan kunnande och okunskap som pressar människor och skapar nya förhållanden i sättet att se saker. Kanske är det konstanta strävandet från en plats mindre utvecklande än det att stå kvar och vänta på effekterna i vissa fall.

Tillbaka.

70258-97570258-974
70258-965


Jag har inte skrivit på ett tag. Våren och vänner har hindrat mig. Det har hänt en hel del de senaste veckorna. Jag köpte ett par låga vita Converse, vilket betyder att jag återigen är på samma skomässiga nivå som för fyra år sen. Först kändes det som ett enormt steg åt helt fel håll, men samtdigt är de bland de skönaste skor jag burit. Efter USA kommer två par till finnas i min ägo - två par låga, rosa respektive lila. Dessutom har jag bytt parfym, något som är så enormt mycket större en ett par skor. Burberry The Beat har fått äran att efterträda Brit.

När det gäller parfym tycker jag inte att man ska växla. Antingen har man en konstant, eller ingen alls. Extremer tilltalar mig. Jag förknippar olika människor med olika dofter, och doften blir därför i sin tur nästan lika personlig som rösten. Det spelar egentligen ganska lite roll om två har likadan doft eftersom den egna doften anpassar den nya men samtidigt kan jag inte förstå hur man kan vilja ha som så många andra i en så personlig stil. Det är precis som jag inte förstår varför man vill ha exakt samma kläder som andra. Jag trodde man kunde anta att man ville göra stil och doft på sitt eget sätt.


Förövrigt : H&M + Comme des Garçons - fantastiskt eller en total sell-out? Som konsument ser jag det som fantastiskt, och ser framemot november.

Streetstyle.

image895

När
The Sartorialist samarbetar med style.com under modeveckorna blir bilderna riktigt bra. Streetstyle i nästan samma nivå som moderepotage. Bilden ovan är ett tydligt exempel på det, samtidigt som det är extra intressant när det är rörelse som fångats på bild. Deras kläder känns perfekt italienska och är självklart, det var ju modevecka när bilden togs, otroligt stilisk kombinerade. Kvinnan åt höger, iklädd vinrött och grått, har kombinerat boho [ringarna] med strikt [skorna] fantastiskt bra. Måste återigen nämna skorna, som är otroliga. Väskan hör till samma kategori.

Sorbonnes guide till cigarettbyxor.

image861

Det finns några plagg som går under namnet klassiska. För mig är det den vita skortan, den lilla svarta och cigarettbyxorna. De är plagg som inte går ur tiden, som alltid är bärbara och har varit en bestående del i stilmedvetnas garderober sedan Audrey Hepburn bar alla tre i "
Breakfast at Tiffany's". Jag har redan täckt ämnet om den vita skjortan, och efter att ha fått många frågor om de två par cigarettbyxor som jag har inhandlat [utan att ni ens har sett dem] känns det naturligt att tillägna dem ett inlägg.

Hur : Ett par cigarettbyxor ska se förkorta ut när man håller dem framför sig. Det är den första och viktigaste regeln för att de ska se riktigt snygga ut. Gör de inte de kan man förkasta dem direkt eftersom att de troligen kommer vara för vida nedtill och hasa sig som ett par raka jeans. Den andra regeln är att bomull är det bästa materialet om man inte vill skapa en för uppklädd klädsel. Tredje och sista regeln är att ett par cigarettbyxor är snyggaste med hög midja - benen förlängs och framhävs på ett bra sätt.
Var : Enligt mig har Zara de bästa alternativen - det är nästan identiska med de som Audrey Hepburn bar. Whyred har även ett par i tweed, men de känns lite för manliga för min del. Tiger har haft några strödda par genom säsongerna, men vad de har i år vet jag inte.
Varför : De är de ultimata byxorna. Går att kombinera till i stort sätt vad somhelst och går aldrig ur modet. Jeans är överexploaterade och faktiskt ganska tråkiga medan ett par svarta, bruna eller ljusa cigarettbyxor aldrig är uttröttande.

Crisp.

image860

I oktobernumret av brittiska Harpers Bazaar omnämdes den vita skjortan som en "instant style update". Budskapen om att plagget skulle vara det ultimata, efter den lilla svarta klänningen, har också spritts ut många gånger. Av dem två är den vita skjortan min favorit på grund av de oändliga kombinationsmöjligheterna. Men, precis som alltid när det gäller mode måste man vara noggran. För min del ska den inte vara oversize, men ha strukturen av en tunika. Den ska gärna vara veckad och utan krage. Långärmad med muddar nedtill. Som den ovan alltså.

Streetstyle är oftast inte min största inspirationskälla men klädseln känns så otroligt bärbar, trots mina nästan löjligt höga krav. Svarta jeans, cigarettbyxor eller som här till shorts och tajts till en vit skjorta och lackskor blir riktigt bra. Men som alltid ligger det bästa i detaljerna. Armbanden uppraddade på armen; precis lagom slarvigt utvalda och den strikta knuten. Lossas knuten och rufsas till lite fulländar den en fransk look. Det osar Paris.
Vit skjorta eller LBD?

Beautyrutiner.

image847

Jag är egentligen inte så mycket för att förmedla budskap om skönhets eller make-up trender, men jag måste erkänna att det är väldigt roligt ändå. Att bygga in håret och sminkningen i en klädsel blir ofta riktigt bra. Personligen är min page antingen spikrak och invikt i topparna eller uppsatt i en knut med mässingsfärgade hårnålar. När det kommer till smink är jag ganska konservativ; ett neutralt intryck passar mig bäst. Lätt inramade ögon av mascara, puder och blekt läppglans. Därför tycker jag det är extra inspirerande att se bilden ovan. Trötta dagar i höst tänker jag locka mitt hår lite grand och använda en ljusbrun ögonpenna för att rama in. Somsagt;
det geniala i enkelhet.

Hur ser era beautyrutiner ut?

Detaljer.

image702


Stil handlar om att vara banbrytande. Eftersom det ökanda "Less is more" har plågat oss allt för länge så är det dags att slita oss loss. Bända oss ur jeansjacka, skinnkjolen och conversen. Stryk det sista - min sarkasm är allt för genomskilig. Det är inte bara det vi bär, hur dan kropp vi har eller vilka färger vi har som spelar roll. Det handlar om helheten - symbios mellan plagg och människa - och detaljerna.

Detaljerna jag pratar om i det här fallet är överdrivna smycken. Så ofta ratade, och ibland älskade för en kort period. Ofta blir det så himla fel. Köttiga bangles på rad eller en missfärgad sten på en nickelnött ring. Men när det blir rätt så är det otroligt snyggt. Den översta bilden är att inspireras av i det senare fallet.

Det viktigaste för mig i en outfit är detaljerna, och om man excluderar dolda fickor och rätt skärningar, så är smycken det centrala. Personligen exprimenterar jag alltid tills jag hittar det perfekta resultatet. När det gäller stora smycken är [som på översta bilden] bleka basfärger på kläderna, ogärna jeans och intensitet i smyckena ger ett bra resultat. Inget är så ensidigt, hår och smink är väldigt bidragande till helheten. På de punkterna rekommenderar jag välskött och neutralt - medan naglar passar bättre i lite mer vågad färg.


"Less is more" eller vågad arrogans? Det är dags att dela in oss i läger.

Mhm.

image658

Din stil i en mening?
Beräknande preppyelegans med stråk av sextiotalet som modeepok.
Stilförebild?
Förebilder har aldrig riktigt varit min grej. Jag hade inga idoler som liten, och har aldrig varit riktigt inne i hela den extasdelen. Däremot tycker jag att Irina Lazereu har bra stil och, framförallt, attityd.
Vilka är dina favoritdesigners och modehus?
Chloés vårkollektion är en ständig inspirationskälla, men efter Paolo Melim Anderssons slakt av märket till hösten så kan jag inte kalla det mitt favorit hus. Balenciaga, med Nicolas Ghesquiére, är alltid otroligt inspirerande och visar riktigt bra mode. Carolina Herrera visar exempel på kvinnligt, femenint, mode och gör det på ett ungt sätt.
Hur spenderar du helst en söndag?
Det börjar med inköp av chai latte på Espresso House och fortsätter med promenad till Djurgården, där jag möter några kompisar och har pick-nick till eftermiddagen. Efter det är det troligen film med samma tjejer som gäller, och om jag får välja blir det givetiv Sex and the City. När jag kommer hem läser jag lite och ser sedan ett gammalt OC innan jag somnar. Söndagar för mig ska vara riktigt sköna, och allmänt slappa.
Vad inspireras du av?
Det som inspirerar mig mest är style.com - den enda värdiga modeportalen online. Visningsbilder och backstage är verkligen det bästa. Harpers Bazaar är bästa modemagasinet och svenska Elle är bra för modecollage. Annan inspiration är detaljer ur människors outfits, små detaljer som gör klädseln magnifik.
Det ultimata plagget?
Klänningar är det enda som gäller för min del, det finns egentligen ingen värdig motståndare. Helst lite halvkort, men stilen varieras otroligt för min del.
Färger just nu?
Riviera orange, som detalj, är egentligen den enda färgbesattheten för min del just nu. Jag har ett brett färgspann i min garderob; gräddvitt, gråa nyanser, svart och en del mönstrat. Det enda jag märkt av på senare tid är att jag visar mer acceptans inför de få plagg i färg i min garderob.
Ditt senaste köp?
Mac tendertone lip balm i färgen Tender Baby.
Tre saker på höstens önskelista?
En kjol med högmidja och vidd, ett par nya mockastövlar och ett par grymma heels.

Ni får jättegärna låna listan, men länka till mig.

Reaplaner.

image615

1. En läskigt snygg klänning från French Connection. Presentkort på NK equals survival.
2. Koftor. Zara kommer rea ut flera koftor och jag siktar på en mörkgrön.
3. Högklackade skor. Hela vårens utbud kommer ut och man kan gå igenom allt igen. 

Varje år kommer det ut tips på hur man handlar på rean. "Tänk före", "köp basplagg" och "inga impulsköp" är saker som kablas ut via tidingar och bloggar världen över. Och visst, det stämmer ju. Men jag tror man verkligen måste inse det. I år är mitt år - jag har nått reashoppingens nirvana. Jag har limiterat mig till det som jag faktiskt behöver i en tre punktig lista.

Glad midsommar och vi ses på måndag i rearusningen!

5 ways to summer beuty.

image616

1. Promenera. Efter tre timmars promenad idag är jag inte bara slut utan har också en underbar hy. Jag känner faktiskt skillnad mot när jag gick upp imorse. Luft + motion =  a killer combination.

2. Drick sjukligt mycket vatten. Det har sagts otroligt många gånger förut, men det är sant. Ingenting annat hindrar mig från huvdvärk och trötthet. Dessutom är det så fräscht.

3. Underskatta inte accessoarernas kraft. Less is more är för folk utan stil med ett obefintligt kontrollbehov. Sommaren tillåter att söta klänningar kombineras med uppseendeväckande eller nätta accessoarer. Tillknäppt kör vi ju ändå hela vintern.

4. Var okonventionell. Chocka omgivningen lite då och då. Bär tunga parfymer, ha en nedtonad festklänning till vardags eller gör något du länge velat, men inte vågat göra.

5. Vistas i Humlegården med en Chai Latte. Det bästa den försommaren har att erbjuda. Kanske med en Dougls Coupland bok eller en kompis.  Chai latten är från Espresso House, men jag har hört att den inte är något gentemot Starbucks organiska.

Carolina Herrera Resort 2007


image607


 

Om mitt liv var en del av en otroligt dålig amerikansk high-schoolfilm så skulle jag förmodligen säga "Carolina Herrera is on fire" för att uttrycka mina känslor om hennes resortkollektion. Eftersom så inte är fallet så får jag re-frase. Jag blir helt hänförd av Herreras kollektion. Det var länge sedan jag såg något som genuint feminint. Skärningarna, fallen på klänningarna, mönstren och framtoning. Kollektionen känns ung, men samtidigt ålderslös.

Konstateranden.

image536
  • Marc Jacobs är ute från rehab. Tyvärr är han orange, och har tappat sin forna glans. En orange, konstlad [alltså fejkad] hy är det främsta tecknet på att en  modemänniska mår riktigt, riktigt dåligt. Det personalifierar dålig stil.
  • Läs mycket böcker. I spanien blev jag otroligt inspirerad och spydde ur mig texter. Böcker är alltid grunden till sådant. Just nu läser jag "Frukost på Tiffanys" av Truman Capote.
  • Sarkozy vann i Frankrike. Det orsakade upplopp i förorterna. Igen.

Emergency outfits. [Ett av mina många modebudord]


[2 av mina emergency outfits]

Det finns nätter när man vaknar, kommer hem från fester eller bara håller sig upp med ett avsnitt av "Sex and the City" och en våg av inspiration. Jag bråkar komma på mig själv med att stå klädd i klänning, högklackat och beströdd med halsband men samtidigt vara helt osminkad eller hårfixad. Nästa morgon vaknar man upp och rensar, rensar, rensar tills man har hittat det där perfekta. Det som skulle passa varje dag. En emergency outfit.

En emergency outfit är alltså något som alltid passar. Givetvis behöver det inte vara något du kommit på mitt i natten. Mina emergency outfits består av basdel, en favorit del och skor som passar till. Den första outfiten, med Manhattan-väskan, är väldigt definierande för min stil. Det är cleant, minimalistiskt och lite nittotalssportigt [det är alltså modetwisten i det hela]. Den andra outfiten är helsvart och ganska okaraktäristisk för mig, men den har ändå präglat min stil. Att det är höga klackar till och benen lite vidare gör att den blir lite 70-tal, något som jag är inne på nu. Det jag vill säga, utan utsvävningar, är att det är en outfit att ha när håret, sminket eller all the above har gått fel. Då är den rätt.

kort..
När : När klädpanik, tusen ombyten eller det är en kvart kvar tills du ska träffa tin kompis är närstående.
Varför :  Kanske inte så extremt som "style is everything - comfort is nothing " för alla, men något åt de hållet.
Hur : Ha ett par outfits som alltid funkar.


Sorbonne Scool of Style oftare?

Ashley O.

image444

Vanligtvis är jag inte så mycket för Ashleys [det är hon eller hur?] semi-trashiga outfits. Egentligen är inte det här ett undantag, men jag tycker verkligen om  slitna Levi's till en stor kofta och ett tunt linne. Mörka glasögon och en stor väska. Men skorna passar inte alls till klädseln. Ett par svarta Havaianas eller ett par vita tygskor hade passat bättre. De diskreta, men tunga smyckena är viktiga. De höjer outfiten.

Jag och en kompis var på Urbanoutfitters för ett par dagar sedan och tittade på slitna Levi's kjolar. Mot allt bättre mode-medvetande konstaterande vi att vi tyckte om dem. Är det för att min enkla, cleana klädsels trashiga undertoner håller på att flyta upp till ytan eller är det nittiotalet som framträder?

Marc, oh, Marc.

image466

De här skorna är grymma. Jag tycker de visar hela vårens skomode. Givetvis vill jag ha dem. På strandpromendaden i Helsingborg i sommar, i Kungsträdgården under körsbärsträden och på alla shoppingturer. De är verklien riktigt snygga. Det är dragkedjan som gör det. Så snyggt.

Nu ska jag träffa en kompis om en halvtimme. Måste packa väskan och sedan gå till tunnelbanan. Ser framemot att gå Götgatan idag. Monki, hm och Brunogallerian. Riktigt bra.

Tidigare inlägg