Thrid time's the charm.





[Printemps och franska Vouge plus Versailles]

Jag har skrivit denna text två gånger tidigare under de trettio månader jag pratat om mode. Veckorna efter det har jag alltid längtat efter att uttrycka mig mer och upptäckt nya saker att säga. Jag förväntar mig inte att den här gången ska vara annorlunda men samtidigt känner jag att modebloggandet inte är någonting jag kommer att komma tillbaka till. Jag känner så fruktansvärt mycket för det som mode uttrycker, hur plagg känns och de historiska anknytningarna som hela tiden syns i stilar. Trots det är den delen av mig dominerande på ett annat sätt nu. Det är svårförklarat men det handlar delvis om hur man hela tiden utvecklas som människa. Jag är inte riktigt samma person idag som jag var för trettio månader sen. Man förändras, och det gör även modet. Kanske är det därför det fastnar så på mig.

Tack för att ni har läst och förhoppningsvis ses vi någonstans, någon gång.

- Hedda [eller som ni kände mig - Sorbonne]



Music.



Klicka och lyssna. Välj M79.
Eller Walcott.

The things we used to be.


Igår letade jag efter min Paris-Moleskine. I en Adidas Orginallåda hittade jag en bild på den jag var för fyra år sedan. Det finns väldigt få bilder på mig från den tiden, kanske just för att min dåvarande look varade mellan ett sommarlov och ett annat. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva vem jag var då men det involverade väldigt rufsigt hår, massor med överdrivet färgglada smycken och viss do it yourself-attityd. Det är ungefär så långt ifrån mig idag man kan komma. Men det är lite så det ska vara. Man ska glömma det som hänt för en massa andetag sedan.

Jag vet inte riktigt om det är så att jag på senare tid har fått isolera mig lite från det som är mode. Det som ständigt ändrats, det som saknar djup och har en alldeles för blank yta. Man halkar lite på det.

Drop it like it's hot.




Jag har inte skrivit speciellt mycket nu på ett tag. Ibland har jag känt mig alldeles för nöjd för att ha någonting att säga, ibland har jag bara blockerat bort känslan. Det är liksom den tiden på året. Då garderoben fullkomligt dör, man glömmer bort att det överhuvudtaget varit sommar eller att det kommer en ny och det blir mörkt igen bara några timmar efter lunch. Jag vadar igenom mörkret genom att spenderar massor med tid med mina vänner, dricka överdrivna mängder med löste och börja morgonen med Elle eller Vouge. För att överhuvudtaget orka ta mig upp liksom.

Men, min personlighet tillåter mig inte att vara såhär speciellt länge - istället tillbringade jag min söndag med att ladda in en massa gamla cdskivor med spår jag glömt bort. Hittade fantastiska rnb remixer av superkommersiella rappares lite mindre kommersiella låtar. En av låtarna var faktiskt en rapcover på en åttiotalslåt. Fullkomligt bizarrt.


En något slappare vecka väntar mig. Hörs då.

Happy election day.


Jag försöker skriva någonting om presidentvalet. Det fungerar inte riktigt. Jag har inget mer att säga eller skriva om saken. Ämnet är uttömt för min del. Istället är något jag kan konstatera, är att bilderna på när kandidaterna röstar är väldigt intressanta. Joe Biden, Obama och McCain är alla klädda i kostymer och bilderna på dem har högt pixelantal. Sarah Palin röster i Wasilla, Alaska, och går klädd i en fleece och slappa jeans. Bilden på henne suddig. Det leder mig till två slutsatser. Det faktum att hon bär fleece känns som ett simpelt sista försök att bibehålla en all-american attityd. Att bilden är suddig är otroligt roligt, eftersom det innebär att AP inte ens orkat ta sig upp till Alaska. Loppet känns antagligen lite över nu. So much för opartiskhet.

Under den senaste halvtimmen har jag tittat på respektive kandidaters hemsida och olika nyhetssidor för att titta på filmer med kandidaterna och deras budskap. Roligast är dock när Sarah Palin träffar Katie Couric och ska svara på frågan om vilka tidningar hon läser. Hennes svar är 'I read them all'. Det är fantastisk roligt att höra henne staka sig och yttra 'eh' i cirka trettio sekunder. Ett annat klipp är när Obama skämtar sig igenom ett tiominuterstal och ett quotes som "I obviously got my middle name from someone who never thought I would be running for president", och som uppföljning "My middle name is Steve. Barack Steve Obama", förekommer.



05.00 imorgon är det klart vem som sitter vi Vita huset. "Steve" eller McCain.

Replies. [Part 2]



Hur gammal är du?

Jag är sjutton år.
Hur lång är du?
172 centimeter.
Går du i skolan? I så fall vilken? Eller jobbar du? Med vad?
Jag går fortfarande på gymnasiet. Jag har jobbat undet ett par år i en museigiftshop och på senare tid lite i en klädbutik.
Vilken stadsdel bor du i? Jag gissar på Vasastan eller Kungsholmen. Söder och östermalm vore osannolikt - du bor definitivt i stan. Right or wrong?
Wrong. Jag bor utanför stan.
Vilken stadsdel i Paris gillar du mest? Vilken skulle du helst vilka bo i?
Bäst tycker jag om Quartier Latin. Det är studentområde och känns både parisiskt och rätt så fort man går upp ur tunnelbanan. Helst skulle jag dock bo i Marais eftersom att det är ett område som man lätt kan betrakta som ett hem. Det är möjligen lite för uppfixat men jag vet att om jag gick där sent en kväll skulle jag fortfarande känna mig säker.
Hur kommer det sig att du besöker Paris så ofta?
Det är en svår fråga som jag har fått massor med gånger. Förklaringen är att det är den absolut bästa staden jag kan tänka mig.
Vad har du för tips för någon som vill ändra sin klädstil totalt?
Tänk först på vem du är och sedan vem du vill vara. Kläder handlar bara om att uttrycka sin personlighet och sätta sig i rollen om att vara någon annan. Om du vill ändra din klädstil tycker jag att du ska läsa en massa böcker [vi pratar klassiker] och studera miljöer och stämmningen i boken. Det inspirerar väldigt mycket och får en att sluta se kläder som plagg och istället gå efter vilka känslor de framkallar. För preppy är J.D Salinger och Donna Tartts "The secret history" bra. För avlappnat franskt är "Bonjour Tristesse" bra.
Hur ska man bäst veta vad man tycker om - dvs hur undviker man överinspiration och att bara följa trender?
Jag tycker inte överinspiration är något dåligt, snarare en reflektion av massproduktionen av mode som är naturlig. Men Det gäller lite att välja vad man inspireras av. Man kan inte ta till sig all modepress utan snarare välja det som tilltalar en själv mest. Jag läser Nylon och känner mig fantastiskt inspirerad även fast det inte allt är min personliga stil. När det gäller att följa trender tycker jag att man bara ska sluta bry sig. Det gäller att sluta suktas av trender i överdrivna mängder. Tänk följande scenario : du är på väg ut en fredagkväll och har total klädpanik -  vad tar du på dig?
Min halvgenomskinliga t-shirt från American Apparel, svart volangkjol och rosa Converse. Samt massor med armband, ett par halsband och möjligen en sjal.  
Ditt mest älskade plagg i din garderob är...?
En Burberrykavaj som jag ärvde efter min mormor. Jag har aldrig använt den och kommer troligtvis aldrig göra det heller - men den påminner mig om varifrån mitt klädintresse kommer. Dessutom är ullen totalt fantastiskt och i det klassiska mönstret finns en ljusblå rand som påminner mig om både mig själv och mormor.
Obama eller McCain?
Obama. Man kan inte ha ett rent samvete och rösta på McCain.
Vilket parti skulle du rösta på idag om du fick (i Sverige)?
Oerhört svår fråga - jag tror faktiskt inte jag kan svara.
Vilka länder har du besökt?
Usa, Frankrike massor med gånger, Spanien, Grekland, Tyskland och Danmark.
Vilka länder vill du besöka (som du inte besökt)?
Cuba och Antwerpen i Belgien.
Har du några djur?
Nej, jag är absolut ingen djurmänniska. Däremot hade jag en minihamster som hette Binky när jag var yngre - i kanske tre månader. Efter det hade jag en undulat vid namn Wishey som fäste sig bättre till andra än mig. Som tio-åring hade jag guppyfiskar.
Har du någon kroppsdel eller något drag du ogillar hos dig själv och hur gör du för att dölja det eller framhäva dina andra sidor?
Jag trivs inte alls bra när jag har olackade naglar. Så jag lackar dem. Om jag känner att något fel brukar jag oftast framhäva något annat. Det är en sån fruktansvärt enkel lösning.
Morgon eller kvällsmänniska?
Varken eller. Jag trivs bäst med att vakna tio och tills det blir mörkt. Sommaren är definitivt min årstid på det sättet eftersom det är ljust hela nätterna. Samtidigt tycker jag nog bäst om nätterna, eftersom att allt är så tyst och vackert. Dagar är så mycket mer vulgära.
Ungefär hur mycket pengar per månad lägger du på kläder?
Jag vill faktiskt inte veta. De månader jag reser blir det betydligt mer än när jag bara är i Stockholm.
Är Stockholm moderiktigt på riktigt?
Absolut inte.
Opinion on Stockholms mode? Klädsel?
För mycket svart, alldeles för lite genuin extremitet och väldigt tråkigt.
Om du inte hade den stilen du har idag, vilken stil skulle du då ha?
Jag har ärligt talat ingen somhelst aning. Det är så väldigt svårt att svara på om man ser stilen som en reflektion av sin personlighet. Jag kan inte riktigt tänka mig hur det är att vara någon annan än vad jag är idag. Stilar jag haft har såklart varierats. Började som indie eller mer åt pandahållet, fortsatte till kawaii-light, lite mjukpunk på vägen dit och avslutade hela den grejen som indie. Nu skulle jag absolut inte välja någon av de stilarna. De tillhör liksom åren då man växer upp. För mig finns inte det där behovet av att tillhöra en specifik grupp längre.


Replies. [Part 1]



Fem saker vi inte vet om dig?
- Mopsar får mig att smälta totalt.
- Tranbärsjuice och mineralvatten är i min åsikt en oslagbar kombination.
- Jag äter alltid två stekta ägg till frukost.
- Jellybeans är mitt favoritgodis.
- Jag tar med mig carmex var jag än går.
- Min parfym är Burberry the Beat.
Beskriv en vanlig dag hos dig.
Jag vaknar klockan halv sju. Duschar - tvättar håret och plattar det eller sätter upp det i en knut. Sminkar mig, väljer kläder och äter två stekta ägg till frukost. Går till skolan. Är där i några timmar. Kommer hem vid fyra. Gör en smoothie. Träffar en kompis, åker in till stan eller sätter på Itunes på datorn och pluggar lite. Äter middag vid sjutiden. Ser "Family Guy" om jag kommer ihåg. Kollar bloggar och lite sånt. Vid tio brukar jag antingen gå och lägga mig eller se något program till elva då jag går och lägger mig.
Favoritbutiker - lyx och budget?
Jag ser inte på butiker som lyx eller budget. Det monetära värdet har ingen betydelse för hur jag värderar ett plagg. Lyx är inte dyra plagg, utan plagg och accessoarer som sitter perfekt. Allra helst hittar jag plagg somblir unika för min egen stil. Generellt när det gäller butiker tycker jag om en kombination av Massimo Dutti, Urban Outfitters och American Apparel - kombinerat med väskor av bra kvalité.
Favoritblomma eller växt?
Vitrosa ranunkel och synen vallmofält i Skåne.
Vilket gymnasium går du på och vilken linje läser du?
Eftersom Hedda är ett såpass ovanligt namn vill jag helst inte säga var någonstans jag går. Men jag läser samsam internationell, vilket innebär massor med samhällskunskap.
Vad skulle du vilja heta om du bytte namn?
Jag skulle nog inte kunna byta namn. Om jag däremot skulle ha ett fake-ID skulle det vara från USA och californianskt. På skulle det stå Roscoe Cohen.
Har du några syskon?
Nej. Var det väntat?
Är du en pluggis?
Jag vet inte riktigt. Men jag har extrema krav på mig själv.
Favoritmat?
Svårt det här med favoriter. Bentolåda tycker jag mycket om.
Vilka språk utöver svenska pratar du?
Engelska, spanska och franska. Franska bara sedan ett år.
Skönhetsfavoriter?
Torrolja från Nuxe, det ljusaste pudret som går att hitta och Kiehls bodylotion. Och givetvis Carmex.
Skönhetstips?
Att alltid ha lackade naglar, bland torrolja och vanlig ansiktscreme för en nattmask och ta så bra hand om huden som går. Alltid ha hög SPF på sommaren. Jag har trettio eller högre även fast jag bara är i Sverige.
Hårfärg?
Mörkblondt. Typ guld.
Ögonfärg?
Ljusblå.
Favoritbloggar?
Läser massor med bloggar men få håller den standard jag förväntar mig.
Sea of shoes och Starbucks and Jane Austen är riktigt bra amerikanska bloggar.
Favoritfilm?
The Royal Tennenbaums eller The darjeeling Limited.
Favoritbok?
"The secret history" av Donna Tartt.



Fantastiska frågor - del två kommer snart.


Questions.


De senaste dagarna har jag fått en massa frågor på olika sätt kring vem jag är och så vidare. Så nu ger jag er återigen chansen. Ni får fråga mig precis vad ni vill. Eftersom bloggen nu är såpass liten så känns det helt okey.

Så - vad vill ni veta?

Tisdag. [Á maison]


Jag vaknade för några timmar sedan. Sen dess har jag tittat på CSI, ätit frukost och lunch. Kombinationen mat och CSI är absolut vedervärdig. Det är omöjligt att äta och titta samtidigt. Motbjudande. För närvarande har jag förflyttat mig från teven och velar istället om jag ska göra något med min dag idag. Antingen kan jag duscha, ta på mig något fantastiskt för att förhöja känslan av att det inte är enormt kallt och vinterinviga skinnstövlarna eller så kan jag ta på mig mina velourbyxor och lyssna på fransk electro hela eftermiddagen istället. Om jag drar mig ur höstlovsmisären åker jag förmodligen in till Söder och ser utställningen med Britney Spears-porträtt i Sofo. Men, time will tell.



Polotröjor och tajta cigarettbyxor är fantastiskt.

Good morning.



Vi inleder dagen med Kanye West. Klicka och lyssna.


Paris fashionweek.




När jag har packat upp, målat naglarna och sovit blir det en enorm uppdatering om Paris.


Övrigt - Usa, jag skriver till dig snart.


Easy.


Egentligen borde jag avsluta arbeten och lära mig hantera min nya kamera. Istället har jag läser jag klart Nylon. Bland TeenVogue, Jalouse och på svenska marknaden Rodeo tycker jag att den täcker upp det jag vill läsa om mode. Vogue fyller givetvis upp med fantastiska omslag och editorials. Till Paris har jag dock bara med mig Harpers för planet går så tidigt och jag hoppas på sömn [och Relay]. Min resväska är redan packad och eftersom jag tror på höst och klänning är den bara fylld med klänningar och en volangkjol. Två par Converse, en enorm sjal och två koftor. Jag har i princip packat favortidelen av min garderob, hur corny det än låter.

Förövrigt älskade jag bilden på
Kanye i ryggsäck. Gårdagens mest förvånande måste jag erkänna. Den redan kända konrasten hiphop och fantastisk klädsel möter det enormt oväntade gigantisk Louis Vuitton-ryggsäck till knöglad kostym. Fascinerande.


Och - det jag hittils sett av Balenciaga känns bra, men med lite re-runkänsla.

Paris, Texas.









I kontrast till min överkonsumtion av mode är jag relativt konstant i mitt musikintresse. Tycker jag om något lyssnar jag sönder det. Den låt jag lyssnat mest på har tvåhundra spelningar, den som kommer efter har dryga hundratrettio över fem månader. Jag tycker om den delen i min personlighet eftersom det ger mig hopp om att vissa delar av det som driver mig att ständigt fascineras ibland stillas.


West Coast 3:32 Coconut Records 
Family Business 4:39 Kanye West 
Hallelujah 4:09 Rufus Wainwright 
Nighttiming 2:51 Coconut Records 
We Dont Care 4:00 Kanye West 
Forever Young 3:50 The Youth Group
Easy Girl 2:17 Coconut Records
Girls, Girls, Girls 4:16 Jay-Z 
It's Not You It's Me 2:42 Coconut Records
Roc Boys (And The Winner Is) 4:15 Jay-Z
Superstar  3:58 Lupe Fiasco
Big Old House 3:52 Bright Eyes
Drop It Like Its Hot 4:30 Snoop Dogg ft Pharrell
Poppin' Them Thangs 4:01 G-Unit 
No one would riot for less 5:15 Bright Eyes 
DARE 4:04 Gorillaz
Remember The Name 3:49 Fort Minor
1 2 3 4 3:04 Feist 
Green Eyes 3:41 Coldplay 


Och givetvis - vad lyssnar ni på?

Dagen i korthet.



+
Mina matlagningskunskaper utvecklas. Dagens middag bestod av sparris, stekt ägg och massor med sallad i ungefär samma färg, mörkgrön, som sparrisen. Nu förstår ni varför jag inte matbloggar.
Yoghurt i miniformat. Det bästa jag vet med franska matvaruaffärer är att youghurtavdelningen är enorm. Jag saknar min favorityoughurt. Den går inte att hitta i Stockholm, trots att den är helt utan smak. Dock finns yoplait med innehållsförteckning och labels på franska. Det känns bra.
Italienska Vogues framsida. Osar ett fullkomligt glamoröst fyrtiotal. Även fast det i verkligheten inte riktigt var så.
Senaste Rodeo. När jag läste artikeln om "The Hills" som fenomen blev jag rörd.

-
Kylan. Jag klarar inte ytterkläder. Efter en frusen halvtimme har dock mina kaschmirtäcka armar vant sig.
Avmagnetiserat bankkort. Få kommentarer är nödvändiga.

There's a new kid in town.


Igår hade jag en fantastisk dag. Först cyklade jag till en skog där jag hade orientering. Förvånande nog deltog jag, tog alla kontroller och kom i mål på en bra powerwalkad tid. Allt med enormt bra hjälp från andra som också var fast i en avsides del av civilationen. Efteråt hade jag en mindre asfaltslängtan [även fast hyn blir grym i skogen] och åkte till stan, efter ett stopp för nudlar hos en kompis. Sagda kompis och jag hänge sedan alldeles för länge på Urbanoutfitters. En brun papperkasse med vitt tryck låg brevid mig på tunnelbanan hem. I den fanns en kort klänning gjort av återvunnet material, en massa tunna bangles och en collegetröja med en fullkomligt hemsk varg på. Jag tror jag söktes lite till kontraster - och det oemoståndligt fula - igår.

På kvällen åt jag sushi och läste TeenVouge. På tal om Vouge - under modeveckan i New York har André Leon Talley synts i en Obama-badge. I Warhol-esquet tema. Fantatiskt tycker jag, givetvis. En konstteknik som var oerhört nytänkande på sextiotalet, som nu är mainstream, som kombineras med det mest banbrytande som amerikansk politik skådat sedan samma decenium.



Yes. No.


Det har gått flera dygn sedan jag skrev sist. Jag har inga planer på att komma med ursäkter, tyvärr, eftersom svårigheten med det här utrymmet täckt av skrift [ordet blogg skrämmer mig] är att det ibland känns så väldigt mycket som en del av mig. Men ibland, som de senaste dagarna, känns det avlägset och något som inte riktigt tillhör mig. Något som jag brukade vara för väldigt längesen.



Något som jag faktiskt ber om ursäkt för är den sentimental och något nonchalanta stämmningen i det här inlägget. Jag har lyssnat på min ledsnaste iTunes playlist medan jag skrivit och det gör mig alltid på ett visst humör.

Och - jag återkommer snart.

Friday.


Idag hade jag planer på att gå ut i annat än velour och abercrombie. Men, nu är klockan nästan tolv och jag har precis ätit en hallonsmoothie med perfekt ljusrosa färg och jag tog därför inte bussen jag skulle tagit imorse. Det blir Vouge och franska några timmar framöver istället tror jag. Imorse, efter att jag vaknat till första gången, hade jag en väldigt avslappnande dröm. Jag var i en butik och hittade en perfekt frackjacka. Den hade rätt snitt, var i rätt material och i tillräckligt djup svart färg. Annars känner jag mig väldigt fäst med ljust mullvadsfärgat just nu. Det blir så väldigt bra när man kombinerar det med strarka färger och mönster. Jag tycker om färger, och material, som domnar en outfit lite. Det blir så intressanta kontraster när sånt involveras.

Vad gör ni idag?

Life's too short.


Idag mår jag avsevärt mindre crappy förutom att mitt nymålade nagellack är en fullkomlig katastrof. Dessutom har jag beslutat mig att bortse från att det snart är höst. Det är inte ens september, let alone strumpbyxläge. Jag är oftast oerhört för strumbyxor [ett uttalande som kanske framstår udda] men sommarens kombination av vita ben och Converse i olika färger vill jag inte riktigt släppa taget om. Även då jag föredrar höst från sommar och vinter så känns det inte riktigt som jag är riktigt där ännu. CNN säger att det kommer vara sexton grader i Stockholm imorgon vilket är typiskt för tidig höst. Men det är tre dagar kvar på augusti. Inget svart kommer att befinna sig på min kropp. Inte än. Men somsagt, come september.

Sunday.


Idag mår jag riktigt crappy. Jag har blivit överdrivet förkyld. Än så länge befinner jag mig inte i en febrig haze, vilket på ett sätt stör mig eftersom jag inte bara kan sova igenom förkylningen som den är just nu. Det blir nog ingen skola för mig den här veckan. Istället kommer jag se hela Veronica Mars säsong ett, läsa de magasin jag ännu inte läst och lyssna på gamla hiphopklipp på youtube. Hade alltså varit ganska slappt om det inte vore så att mina öron känns igenstoppade av bomull, min panna är obehagligt varm och det känns som om jag svalt tvålull. Nasty.

Igår var jag på kräftskiva och det var riktigt bra. På dagen hängde jag en stund på American Apparel och köpte ett par t-shirts. Något jag saknade var basebolltröjor. De med grå bas verkar inte finnas i Stockholm. Det här med vit, eller snarare genomskinligt, är så väldigt svårt. Speciellt på hösten.

Förövrigt - jag tycker om de ämnen ni ger mig.

Thanks a million bucks.



Det är flera av er som inte kommenterar speciellt ofta som har gjort det den här veckan. Jag har verkligen blivit glad varje gång. Jag tycker bloggfenomenet är så faschinerande på det sättet. Människor bryr sig om vad andra har att säga. De reflekterar över det. Alltså. Ni reflekterar över vad jag har att säga. Och så många fina ord jag får höra. Tack. Tack. Tack.

Tidigare inlägg