Bekvämlighet.
Just nu känner jag mig obekväm. I mina kläder, i mina plagg, i min stil. Även fast allt ljust och all värme ger mig nya, lite klichéeartade, frihetskänslor så är det som om mina vinterplagg inte riktigt vill släppa taget ännu. Jag är lämnad i en slags misslyckad limbo. Jag tycker inte om det. Men. Så kommer kvällarna då alla klänningar känns precis rätt och jag häver mig ur obekvämskänslan.
Nu : Lyssna på min bästa Ituneslista, sjunga med i låtar som jag kunde när jag var tolv och försöka fixa till pagen. Kanske ta på mig Rützon om några timmar, och se hur bra kvällen blir. Läsa lite brittisk Vouge.
I helgen : Kvällar, bruncher och väntan på maj. April är limbo.
I helgen : Kvällar, bruncher och väntan på maj. April är limbo.
Citat.
Fashion is a form of ugliness so intolerable that we have to alter it every six months.
- Oscar Wilde
- Oscar Wilde
Jag tänkte mig lite diskussion. Definiera hur du ser på mode.
Argumentera för eller emot Mr Wildes uttalande.
Argumentera för eller emot Mr Wildes uttalande.
"Some times I'd buy Vouge instead of food, I just felt it fed me more".
Det finns få stunder i livet som har förändrat mig. Jag minns inte exakt när, hur eller vad som skedde, men dagen eller ögonblicket då jag började se mode som något annat ändrade mig. När det gick från betydelselösa adjektiv till något mycket djupare. Jag kan inte placera det inom en tidsram, men jag minns känslan exakt. En gradvis världsomvälvning. Totalt frihet kombinerat med övertygelsen att gränser inte existerar. Känslan av oändlighet. Den har inte släppt än, men legat lite i dvala. Fortfarande är de ögonblick då jag låter den släppas fri fantastiska. Dagens fråga är därför :
V i l k a ögonblick h a r f ö r ä n d r a t e r ?
Det behöver givetvis inte bara innebära mode, utan i princip allting.
Det behöver givetvis inte bara innebära mode, utan i princip allting.
No dress is good unless a great personality is wearing it.
Stil, mode och trender skaver alltid lite mot varandra. Det är en balansgång. Modet tillåter stilen att blomma ut, och trender gör modet mer konkret. Samtidigt är mode ett missbrukat ord - fråntaget sin rätta mening till sönderkommersialisering. Trender har samma problem, de blir vägledare till hur man ska vara och i och med det hur man ska bete sig. När man berör dessa ämnen blir det lätt tillgjort eller rått, och arrogant. Men samtidigt är det viktigt att diskutera. Min övertygelse är att man ska bry sig så lite som möjligt om ramar. Pressar man sig ur det som trycker ned en händer något. En öppenhet infinner sig. Tankar som tidigare styrt vad som täckt ens kropp eller vilka ord man använt försvinner.
Det som skiljer kläder från stil är attityd. Det kan vara en total fasad framför en borttryckt personlighet som tränger fram och blir ren ärlighet. Möjligvis släpps personligheten totalt fram - excentriskt eller inte, och blir totalt underbart. Kläder med personlighet gäller inte. Personlighet täckt och framsläppt av plagg gör.
Att återvända.
Det sägs att man aldrig kan återvända hem. Att det aldrig blir som det tidigare varit när man tar steget från trygghet till ovisshet. Man återvänder som främlig. Man ser ned på den mark som tidigare varit ens egen och känner inte igen det grus som skrapat upp skinnsulorna på ens mörkbruna soldatstövlar. Men ibland behövs det. En ny början ovanpå ett avslut.
Jag har fortfarande mer att säga.
Nu jag är tillbaka.
Reklam.
Hos Sofia läste jag om Alberta Ferrettis senaste reklam. Den senaste året har många reklambilder varit ganska avskalade, och ibland på gränsen till fotokonst. Marc Jacobs amatörfoton, som påminner mycket om Nylons sätt att ta bilder och Chloé, som hållt på så några år. Jag tror det handlar mycket om den enorma konkurrensen inom mode, att behålla en kundkrets samt locka nya köpare är svårt. Att gå tillbaka till utgångspunkten är ett bra sätt. Det avskalade blir nästan lite mystiskt - och lockar alltså fler.
Päls.
Det finns några ämnen som alltid diskuteras inom mode. Ett av dessa är päls. Grundfrågan är givetvis om man tycker att päls är acceptabelt eller inte. Personligen tycker jag att det är en svår fråga. Pälsindustrin är riktigt hemsk, och djur behandlas som produkter. Men om man väljer att inte bära päls, kommer frågan om skinn och kött upp. Är det okej att ha på sig ett par mockaskor och äta kött till lunch? Kanske bryr man sig lite och tycker att det finns större problem - i så fall vad? Dagens fråga är alltså :
Vad tycker du om att bära päls?
Fördelar eller nackdelar? Modeaspekten?
Stil.
Imorse vaknade jag och kände för färg. Missmatchade mönster, kontraster och intensivitet i färgtonerna. Anonymitet och likgiltighet tröttar ut mig. Samtidigt som jag tycker att personlighet är uttjatat, eftersom alla ändå väljer likdant, tycker jag att en stilmässig personlighet innehåller oberäknelighet, som trots allt är en karaktärsdrag. De människor som inspirerar mig är inte de som är enhetliga, utan de som varierar utan tanke på konsekvenser.
Stilmässigt självmord, för att adaptera termen "social suicide" på något nytt, är inte att ha 'fel' plagg. Stilmässigt självmord är att bry sig så mycket om vad andra tycker som man når den punkt att man limiterar sig själv. "Style is knowing who you are, what you want to say, and not giving a damn", som Gore Vidal sa, passar ihop med den sortens tänkande. För att nå en stilmässig nirvana och finna totalt lugn i den delen av sin person tror jag att det krävs ett öppet sinne.
Mode.
Under det senaste året har jag blivit mer och mer medveten om hur trender hetsas. Mode har blivit ett samlingsbegrepp där man kan kategorisera såkallade 'it'-plagg under. Kvällstidingarna spyr ur sig "moderepotage" där akryltröjor och dåligt sydda kjolar ses som moderiktiga. Jag kan bara relatera från min egen livstid, och speciellt de senaste åren, men att konsumera mode i form av shopping eller 'inspiration' har blivit en rättighet. Modets mening; att uttrycka något har tappats i förmån till plagg. Det talas om rätt och fel, när konst och uttrycksformer egentligen handlar om att bryta normer och regler. Modet som konsumeras av alla, oavsett intresse eller kunskap, handlar om att välja rätt plagg.
Men, motsägelsefull är världen. Tidingar,mode eller inte, världen över sprider budskapet att trend är fel 'personligt' är rätt. Något som sagts oändliga gånger och faktiskt enligt mig alltid är att föredra. Men personlighet har tjatats ut, och blivit till något slentrianmässigt. Att sticka ut är inte längre en stor grej, snarare tvärtom. När hela världen säger att 'inne' är ute, tror jag att det bästa att göra precis tvärtom. Världen brukar ha fel, och det bästa är att gå sin egen väg.
Jag tänker sluta tänka i 'personliga' stilbanor och låta min personlighet fylla ut ett hetsat plagg. Det är personen som gör kläderna, inte tvärtom. Det är vad stil handlar om.
Reklam.
Jag är inte Paolo Melim Anderssons största efterhängare. Hans kollektioner för Chloé är inte alls min stil när hela attityden visas på run-way-visningarna. Hösten tung och extremt nittiotal-esque, våren kylig. Håret och modellernas sminkningar kändes verkligen inte heller som en attityd som jag uppskattade. Men. Höstens reklamkampanj. Helt plötsligt känns det som Chloé igen. Kläderna känns inte längre som något som fått vara i garderoben ett decenium och sedan uppdateras utan vräker ur sig budskap om andra epoker.
Reklam är det viktigaste verktyget för modehus när det gäller att nå ut med sitt budskap och sin attityd till den stora massan. Till de som inte går igenom style.coms kollektionsbilder i timmar utan till de som köper kläder oavsett om de sett dem i Paris elle Milano. Chloés reklamansvariga gjorde ett bra val när de valde att behålla samma format som de haft i flera säsonger. Det råa, i kontrast med kläderna gör sig otroligt bra tillsammans. Dessutom får det en att känna sig 'hemma' i det nya. Mode handlar om nytt och gammalt som uppdaterats, något som syns tydligt i Chloés varumärke - och det är precis vad reklambilderna bygger på. Genialt, marknadsföringsmässigt.
Förövrigt handlar personlig stil också om marknadsföring. Vi visar vilka vi är, vad vi tycker och hur vi ser på världen. Våra kläder berättar oändligt mycket mer om oss själva än vad vi kanske vill tro. Medvetenhet är ett måste.
Höstens önskelista.
- Heltäckande strumbyxor i svart, stickade grå och möjligen ett par i vinrött.
- Ett par nya, svarta, stuprörsjeans.
- Mörkbruna mockastövlar.
- Ett par chunky heels. Zara har ett par i grått och brunt läder, givetvis med träklack, som förhoppningsvis kommer hamna i min garderob.
- "Give 'em Hell Al", canvasväskan från Marc Jacobs.
- En LBD från French Connection. Uppbyggd i volanger, kort och med en kort är över axeln.
- En stor, stickad sjal i mörkrött eller ljusgrått.
- Burberry London. Mitt trademark. [efter naglar i rouge noir, det vill säga.]
Jag känner den känsla som kryper fram varje sommar. Höstkänslan. Att omdefiniera sin stil för att kunna anpassa sig till det råa klimatet. Tidigare har jag haft ryska känningar, när Ryssland var som bäst [Anna Karenina etc]. Att kombinera det med den sextiotalesqua stil jag nu influeras av kommer att bli väldigt intressant
In my bag.
Väska - Benetton i Nice.
Rosa neccesär - Ordning&Reda. Fylld med näsdukar, plåster och annat "emergency material"
Neccesär - Ollie & Nic. Jag älskar den här! Fylld med rosebud, Nuxe-produkter och allt möjligt annat är den min absoluta favorit i väskan. Och så är den inredd med mocka.
Läppstift - Hm. Det är inte speciellt hållbart men den är skimmrande. Väntar på Sephora.
Bok - Beijing Dolls. Om ungdomar i dagens china. Ny från igår.
Aviators - Hm. Så snygga.
Försvarets hudsalva.
Aco Handkräm.
Evian Brumisteur.
Kultfakta : På bagagelappen sitter en bild från brittiska Vouge's jubileumsomslag.
Jag utmanar Fashionette, Lolita och Linnea.
Jag utmanar Fashionette, Lolita och Linnea.
Marc, oh, Marc. [alternativt Marc J, vad hände med dej?]
Även fast vi inte vill erkänna det så har Marc Jacobs tappat stora delar av sin charm de senaste kollektionerna. Både Louis Vuitton och de två egna modehusen hade dåliga höstvisningar. Det var inte Marc Jacobs vanliga elegans, det var nästan avtrubbat.
Nu verkar det som om han verkligen har "hit rock bottom" och tar efter tio cleana år in på rehab. Efter Parisvisningen åkte han till Arizona för att checka in på ett behandlingshem. Jag är förkrossad, och många med mig. Det är synd att se så mycket talang försvinna.
Jag tror Marc kommer tillbaka bättre än någonsin. Jag menar, han har ju en del att bevisa.
[Klichée, but don't I know it?]
[Klichée, but don't I know it?]
Cykel.
Bilden är från ett av de sista OC-avsnitten. Tycker att det är väldigt fint. De röd, vit, blå klänningen med den nätta svarta jackan till är precis så som vi vill minnas OC. Det sista avsnittet sänds i Sverige i maj. ÄVen fast de flesta av oss redan har tröttnat [mej excluderat] så är det tråkigt. OC är liksom, bäst.
Rosa läppar.
1. Välj ett läppstift med cremig konsistens, matt funkar sällan utan photoshop. Sephora har bra alternativ men även Mac och Biotherm [speciellt ljusrosa som appliceras utan procedur ]. Viktigast är att det är utan glitter.
2. Se till att läpparna mjuka och lena, om inte peela dem lätt. Efter det kan du forma läpparna med läppenna om det behövs.
3. Applicera riktigt med läppbalsam. Rosebud [gärna mint för lite plump],Carmex eller Försvarets fungerar bäst.
5. Lägg på mycket läppstift eftersom läppbalsamet gör läpparna lite ljusare. Efter första appliceringen kan lite puder läggas på innan andra lagret, det håller längre då.
6. Applicera nytt läppstift ungefär varje timme eller halvtimme för ett konstant resultat.
Resultatet av en tråkig söndag :)
Every girl got an obsession of her own.
När det kommer till tjejer finns det två sorters typer. Den ena är besatt av skor och den andra av väskor. Sedan finns det en tredje, de som inte bryr sig, och de går under kategorin badskum. Min besatthet är väskor. Det började i ett tidigt stadium, redan som tio-åring ägde jag runt tio väskor och då menar jag inte ryggsäckar med söta mönster. Nu är jag femton och antalet väskor har gått upp till ett trettio-tal. Jag har tygväksor, påsiga, skinn, japanska mönster och min manhattan väska som är i en kategori för sig själv. Jag har hittat mina tre favoritväskor just nu.
1. Marc Jacobs.
Jag börjar bli mer och mer inne på påsiga skinnväskor. Det är snuggt och passar en väsligt enkel stil. Den här har detaljer som räknar. Silverspänne [minns ni doktorväskorna?] och sidodetaljer. Cleant och riktigt snyggt.
2. Manhattan, Svenskt Tenn.
Eftersom jag har den i min personliga ägo är jag ju lite partisk. Det här är den absolut snyggaste väska som skapats i Sverige. Den är enkel, påsig och av det finaste linne.
3. I motsatts till den strika MJ väskan passar strikt till slappar dagar. Det är aldrig fel med kontraster. Även den har grymma detaljer som mörkt skinn och en lock funktion.
Pucci-klänningen. Vem bär den bäst?
Lindsay : Klänningen passar henne bra, men hon har matchat riktigt dåligt. En väska i färgen tan är sällan snyggt [äs : aldrig] men passar definitivt inte till svart. Skorna ser ut som strumpor, men egentligen är det inget fel på modellen. Till ett par stuprör skulle det till och med kunna vara snyggt.
Sienna : Sienna fixar sextiotals looken som hon passar riktigt bra i. Svarta strumpbyxor och lack Mary Janes. Det här är genomtänkt och riktigt snyggt. Vi har en vinnare.
Nicky : Spesiga skor, lila look-a-like-2.55 [Nickys eget märke?] och stripigt hår är inte en bra kombination. Utan väskan skulle det gå, eller åtminstone passera, men väskan förstör hela outfiten. När var mörk syren en bra färg till svart?
Shopping : Paris
- Philosophy Ski House . Har redan förra årets holiday set så i år blir det Sephora special.
- Sephora Cheek Stain . Färgen ska vara nude för bara söt rodnad.
- Sephora Cream Lippstick . Ice pink shimmer - perfekt blek nyans.
- Supersöta ballerinor från Minelli. Klicka på Ballerines och "mitt par" är nr 1. Oftast är jag emot lack, men dessa söta i blekrosa kan jag inte stå emot. Riktgit snyggt med sammets brand som slingrar sig igenom. Rosetten är inte heller fel.
- Saker second hand. En kuvert väska, klänningar och en snygg läderväska är vad jag är på jakt efter. Sjalar och smycken är också aktuellt.
- Clips. Eftersom jag inte har hål i öronen. Frankrike är verkligen jättebra när de kommer till clips, de finns otroligt bra sorter.
Jag ska alltså åka till Paris i slutet av november, men jag vet redan vad jag vill ha. Eftersom jag är en hemsk Sephora-addict så är det bäst för mig att veta vad jag vill ha. Senast jag var i Nice gick jag in i samma fyra affärer varje dag i tio dagar. Minelli är ett måste om man letar efter skor. Jättemycket snyggt och så finns det inte i Stockholm vilket är ett plus. Second hand blir nytt för mig och jag ser verkligen fram emot det. Julklappar kommer även inhandlas på Sephora - who can resist it?
Sorbonne collection; Väskor.
1. Den här svarta väskan är oversized och får plats med hur mycket somhelst. Älskar de vita sömmarna som står ut mot den svarta färger. Perfekt väska eftersom den inte blir fult sliten. Bärs med överallt.
5. Väska i vitmönstrad linne. Älskar det här mönstret. Formen på väskan är toppen, men även här kunde axelbanden vara bättre - vitt läder är sällan snyggt. Men på den här väskan blir det hyfast bra eftersom jag matchar det med gråa toner som passar bra till vitt.
2. Manhattan från Svenskt Tenn. Min favorit i samlingen, endast en vecka gammal men mycket omtyckt. Jag vårdar den väl och inreder den med söta neccessärer och matchar den med fina kläder.
3. Den här röda väskan blir alltid dålig på kort. Den ser plastig, ljusröd och allmänt tråkig ut. Egentligen är den mörkröd, strikt och har skarpa kanter. En helröd väska ska ha stirka former; det passar bäst till en slapp outfit.4. Mönstad väska. Blommönstret är hur fint somhelst och formen för väskan väldigt bra. Banden är dock lite för runda, men det blir genast snyggare när den hänger på axeln.
5. Väska i vitmönstrad linne. Älskar det här mönstret. Formen på väskan är toppen, men även här kunde axelbanden vara bättre - vitt läder är sällan snyggt. Men på den här väskan blir det hyfast bra eftersom jag matchar det med gråa toner som passar bra till vitt.
Luella s/s 06
Luellas s/s kollektion innehåller vältigt mycket grafiska bokstavsmönster i vitt och svart (picture4). Men dessa hör tyvärr inte till mina favoriter, det är lite förmycket åttiotal. Luellas kollektion är på gränsen till för mycket - men reder upp sig och blir helt underbar. Den avslappnade stilen har tagits ett steg längre och även fast kläderna är enkla är det mönster och material som är i fokus. Det blå mönstret (picture1&2) är en helt fulländad detalj som jag absolut älskar. Svart och himmelsblått är en grym kombination. Precis som hos Chloé så är det mycket kjolar och shorts. De a-linjeformade kjolarna med voluminösa detaljer kan jag inte annat än uppskatta och likså mini-shortsen. Dessa två plagg skulle bli lite förmycket cabaret om det inte var för den dressade överdelen; skjorta, tunn stickad tröja och en oversized-väska. Även klänningen är närvarande och här är enda gången i visningen som jag ser riktig enkla plagg, men med bra struktur.
Hela visningen har många olika genrer och jag blir hela tiden överraskad. Jag tror jag har hittat min inspirationkälla för våren 2007.
Hela visningen har många olika genrer och jag blir hela tiden överraskad. Jag tror jag har hittat min inspirationkälla för våren 2007.