Sorbonne

Jag kan inte tänka mig en bättre plats än Luxemburgträdgårdarna. Det är precis som att befinna sig i en sagovärld, fast inte på det amerikanska svulstiga sättet. Trots att allt är så väldigt välartat får människor plats i den. Det blir så mycket vackrare då. När det handlar om resor tycker jag inte alltid att foton är det viktigaste för att minnas dem. Fotona finns där för inspiration och detaljer - men vissa saker fångar helheten. Ett par gånger när jag kommit hem från Paris har min sjal doftat precis som jag upplever att staden ska lukta.

Och - mitt eget foto.

Hur gammal är du?

Jag är sjutton år.
Hur lång är du?
172 centimeter.
Går du i skolan? I så fall vilken? Eller jobbar du? Med vad?
Jag går fortfarande på gymnasiet. Jag har jobbat undet ett par år i en museigiftshop och på senare tid lite i en klädbutik.
Vilken stadsdel bor du i? Jag gissar på Vasastan eller Kungsholmen. Söder och östermalm vore osannolikt - du bor definitivt i stan. Right or wrong?
Wrong. Jag bor utanför stan.
Vilken stadsdel i Paris gillar du mest? Vilken skulle du helst vilka bo i?
Bäst tycker jag om Quartier Latin. Det är studentområde och känns både parisiskt och rätt så fort man går upp ur tunnelbanan. Helst skulle jag dock bo i Marais eftersom att det är ett område som man lätt kan betrakta som ett hem. Det är möjligen lite för uppfixat men jag vet att om jag gick där sent en kväll skulle jag fortfarande känna mig säker.
Hur kommer det sig att du besöker Paris så ofta?
Det är en svår fråga som jag har fått massor med gånger. Förklaringen är att det är den absolut bästa staden jag kan tänka mig.
Vad har du för tips för någon som vill ändra sin klädstil totalt?
Tänk först på vem du är och sedan vem du vill vara. Kläder handlar bara om att uttrycka sin personlighet och sätta sig i rollen om att vara någon annan. Om du vill ändra din klädstil tycker jag att du ska läsa en massa böcker [vi pratar klassiker] och studera miljöer och stämmningen i boken. Det inspirerar väldigt mycket och får en att sluta se kläder som plagg och istället gå efter vilka känslor de framkallar. För preppy är J.D Salinger och Donna Tartts "The secret history" bra. För avlappnat franskt är "Bonjour Tristesse" bra.
Hur ska man bäst veta vad man tycker om - dvs hur undviker man överinspiration och att bara följa trender?
Jag tycker inte överinspiration är något dåligt, snarare en reflektion av massproduktionen av mode som är naturlig. Men Det gäller lite att välja vad man inspireras av. Man kan inte ta till sig all modepress utan snarare välja det som tilltalar en själv mest. Jag läser Nylon och känner mig fantastiskt inspirerad även fast det inte allt är min personliga stil. När det gäller att följa trender tycker jag att man bara ska sluta bry sig. Det gäller att sluta suktas av trender i överdrivna mängder. Tänk följande scenario : du är på väg ut en fredagkväll och har total klädpanik -  vad tar du på dig?
Min halvgenomskinliga t-shirt från American Apparel, svart volangkjol och rosa Converse. Samt massor med armband, ett par halsband och möjligen en sjal.  
Ditt mest älskade plagg i din garderob är...?
En Burberrykavaj som jag ärvde efter min mormor. Jag har aldrig använt den och kommer troligtvis aldrig göra det heller - men den påminner mig om varifrån mitt klädintresse kommer. Dessutom är ullen totalt fantastiskt och i det klassiska mönstret finns en ljusblå rand som påminner mig om både mig själv och mormor.
Obama eller McCain?
Obama. Man kan inte ha ett rent samvete och rösta på McCain.
Vilket parti skulle du rösta på idag om du fick (i Sverige)?
Oerhört svår fråga - jag tror faktiskt inte jag kan svara.
Vilka länder har du besökt?
Usa, Frankrike massor med gånger, Spanien, Grekland, Tyskland och Danmark.
Vilka länder vill du besöka (som du inte besökt)?
Cuba och Antwerpen i Belgien.
Har du några djur?
Nej, jag är absolut ingen djurmänniska. Däremot hade jag en minihamster som hette Binky när jag var yngre - i kanske tre månader. Efter det hade jag en undulat vid namn Wishey som fäste sig bättre till andra än mig. Som tio-åring hade jag guppyfiskar.
Har du någon kroppsdel eller något drag du ogillar hos dig själv och hur gör du för att dölja det eller framhäva dina andra sidor?
Jag trivs inte alls bra när jag har olackade naglar. Så jag lackar dem. Om jag känner att något fel brukar jag oftast framhäva något annat. Det är en sån fruktansvärt enkel lösning.
Morgon eller kvällsmänniska?
Varken eller. Jag trivs bäst med att vakna tio och tills det blir mörkt. Sommaren är definitivt min årstid på det sättet eftersom det är ljust hela nätterna. Samtidigt tycker jag nog bäst om nätterna, eftersom att allt är så tyst och vackert. Dagar är så mycket mer vulgära.
Ungefär hur mycket pengar per månad lägger du på kläder?
Jag vill faktiskt inte veta. De månader jag reser blir det betydligt mer än när jag bara är i Stockholm.
Är Stockholm moderiktigt på riktigt?
Absolut inte.
Opinion on Stockholms mode? Klädsel?
För mycket svart, alldeles för lite genuin extremitet och väldigt tråkigt.
Om du inte hade den stilen du har idag, vilken stil skulle du då ha?
Jag har ärligt talat ingen somhelst aning. Det är så väldigt svårt att svara på om man ser stilen som en reflektion av sin personlighet. Jag kan inte riktigt tänka mig hur det är att vara någon annan än vad jag är idag. Stilar jag haft har såklart varierats. Började som indie eller mer åt pandahållet, fortsatte till kawaii-light, lite mjukpunk på vägen dit och avslutade hela den grejen som indie. Nu skulle jag absolut inte välja någon av de stilarna. De tillhör liksom åren då man växer upp. För mig finns inte det där behovet av att tillhöra en specifik grupp längre.

De senaste dagarna har jag fått en massa frågor på olika sätt kring vem jag är och så vidare. Så nu ger jag er återigen chansen. Ni får fråga mig precis vad ni vill. Eftersom bloggen nu är såpass liten så känns det helt okey.

Jag vaknade för några timmar sedan. Sen dess har jag tittat på CSI, ätit frukost och lunch. Kombinationen mat och CSI är absolut vedervärdig. Det är omöjligt att äta och titta samtidigt. Motbjudande. För närvarande har jag förflyttat mig från teven och velar istället om jag ska göra något med min dag idag. Antingen kan jag duscha, ta på mig något fantastiskt för att förhöja känslan av att det inte är enormt kallt och vinterinviga skinnstövlarna eller så kan jag ta på mig mina velourbyxor och lyssna på fransk electro hela eftermiddagen istället. Om jag drar mig ur höstlovsmisären åker jag förmodligen in till Söder och ser utställningen med Britney Spears-porträtt i Sofo. Men, time will tell.

Polotröjor och tajta cigarettbyxor är fantastiskt.

Det mest fantastiska som finns i Paris är kontrasterna. Allt är väldigt gammalt, men det man tycker om är det moderna som sprängts in emellan. Louvrens pyramid, Pompidou i klassiska parisiska kvarter och något som inspirerar mig - graffitin. Jag skulle kanske inte försvara det som gatukonst, men som gatudekoration. Sättet som färgerna ger nya former åt de canvasvita byggnaderna är väldigt intressant. Allt behöver inte vara totalt upprustat och tillfixat. Det spelar inte så stor roll om det är en dåligt gjord graffiti heller - det skeva är så mycket mer inspirerande än det som är en perfekt kontrast till det redan perfekta.

Vad tycker ni om målade städer?

Imorse vaknade jag och mådde för första gången på riktigt länge helt fantastiskt. Jag sov till kockan elva och vaknade av att det var ljust i mitt rum. Sprang upp och duschade. När jag går ut ur duschen inser jag att jag mår väldigt illa och har en dödande huvudvärk. Efter det följer ett par timmar av att jag mår riktigt crappy. Värst av allt var att jag skulle se en kompis basketmatch under de här timmarna. De planerna ställdes snabbt in. Hursomhelst mår jag lite bättre nu, och ägnar mig bara åt timmar av Seinfeld. Det är det enda bra som nittiotalet medförde. Förutom delar av min generation såklart. Men modemässigt och tvseriemässigt. Come on.

Idag promenerade jag runt i Vasastan, stannade till på Saturnus och gick sedan Birgerjarlsgatan tillbaka till Sturegallerian. Överallt var för mycket folk. Och för mycket fakepälsar. Jag har tänkt lite på det här med päls. Jag tror nästan att jag föredrar päls före imitation. Det känns så mycket ärligare. Att bära någonting som kan vara fantastiskt vackert men moraliskt omdebatterat - utan att veta var man står i frågan - känns lite falskt. Det är motsägelsefullt att vara emot päls och fortfarande bära den som liknar det. Samtidigt måste jag sätta det här i perspektiv. Mina modeprinciper är väldigt hårda och jag vill inte bli missförstådd. Personligen bär jag inte politiskt laddade symboler men vid det moraliska, som päls, omvärderar jag lite - vilket i sig är nästan mest motsägelsefullt av allt. Det är en riktigt svår fråga som jag önskar att jag kunde banalisera och göra till en ja eller nej fråga utan konsekvenser.

Jag är fruktansvärt trött på nitar som kontrast [eller okontrast] i en klädsel. Det är uttröttande att se alla matta tyger, alla urtvättade jeans och alla nitbeströdda detaljer översvämma streetstyle bilder och meningslösa editorials. Det finns ingenting som är provocerande eller klädsamt med nitar. Inte ens falskheten i att pradaälskande modejournalister bär det är fascinerande längre.

Samarbeten mellan designers och varumärken brukar oftast gå riktigt, riktigt fel. Samarbetena hos h&m har varit intressanta ibland men oftast ganska mediokra. Det är mer intressant som fenomen. Amerikanska Target har ständigt gästkollektioner som marknadsförs hårt och bygger på tanken om att mode är till för alla. Generellt mycket intressantare på grund av att det sker varje säsong. Något jag inte sett speciellt mycket av är samarbeten mellan dryckesföretag och designers, förutom katastrofala Roberto Cavalli för Coca-Cola light. Men - i Paris hittade jag JP Gaultier för Evian. Fantastiskt. Andra potentiella eller otänkbara samarbeten :

- Miuccia Prada för San Pellegrino. Två av mina personliga favoriter kombinerade.
- Marc Jacobs för Vitamin Water, den amerikanska sorten. New York båda två.
- Samarbeten mellan svenska designers och svenskt källvatten. Ett givet misslyckande. Dåliga imitationer av vattenfärgsmålningar av plagg är att vänta.

Hur tycker ni - yttersta reflektionen av att stil är helhet och därmed borde appliceras på allt eller bara fullkomligt överdrivet?

Den andra oktober, alltså även dag två i Paris, var jag på Barbara Buis visning. Det var så enormt, och läskigt nog allting som man tror att det ska vara. Det var väldigt fascinerande att se allting, hela modevisningsgrejen, på så nära håll. Det går inte riktigt att prata om eller beskriva. Det var helt enkelt för mäktigt.

Innan visningen hängde jag ett tag i pressrummet utanför visningssalarna. Det var perfekt för att inspireras av kläder, stilar och iaktta osäkerheten i många av modejournalisternas sätt. Man såg tydligt det sociala mönstret vilket verkligen intresserade mig. Ungerfär en kvart innan klockan tolv började folkmassorna samlas på nedre golvet, vissa kom ut från en visning tidigare och andra väntade på Buis start. Där såg jag Mimo och gick fram och presenterade mig. Hon var väldigt trevlig och vi gick in tillsammans i visningsalen. Fyrtiofem minuter efter utsatt tid. Det var nästan helt fullt när vi gick in, men vi fick platser på tredje raden.

Själva visningen var kanske inte det som jag normalt förundras över, men det fanns delar som inspirerande. Inte nytänkande - men bärbara skärningar och detaljer. Jag tyckte om inslagen av assymmetrisk paljett påströning. Jag kan inte riktigt ännu släppa paljetter som detalj, trots att jag knappt burit det själv. Det är utmanande eftersom det är enormt svårt att få rätt konstrastmässigt. Det är vackrast på svarta tyger, som hos Bui, och mitt på dagen.

Efter visningen  stannade jag och Mimo kvar ett litet tag i lokalen. Det var lite en fråga om backstage var åtkomligt eller inte. Det var det inte - fyra välklädda vakter, förmodligen manliga modeller, täckte ingången. Däremot kom svenska MTV för att intervjua oss. Relativt utmanade frågor, eller snarare krävande svar. Sedan promenerade vi ut i tullerierna och gick sedan till metrostationen vid Palais Royal.

 Förövrigt - Jag har använt mina egna bilder, men hela kollektionen finns säkert någon annanstans.

Det intressanta med att vara någonstans som man har föreställt sig vara är att man glömmer allting annat. Det låter som den största klichéen ever - vilket det kanske är också. Jag har tänkt lite på det i efterhand. Hur när jag tittar på bilderna verkligen inte kommer ihåg någonting annat än runwayn. Att jag satt på tredje raden och var totalt omedveten om att jag på Louvren - jag glömde alltså den uppenbara kontrasten - eller att det runtom mig satt modevärldens mäktigaste. Det är en fascinerande känsla eftersom den omöjliggör det att riktigt erkänna att man är i situationen.

Efter att ha upplevt pressloungen hittade jag tillslut till Marc Jacobs butiken. Palais Royal är en av mina favoritparker i Paris. Förutom parkområdet så ligger det små boutiquer på den vänstra sidan. Vintageaffärer som skyltar med fem Kellyväskor i perfekt skött läder eller med YSL då Yves själv var designer. Och så har vi Marc Jacobs. Där köpte jag den quiltade väskan från charitylinjen. Jag har saknat den sen jag inte köpte den i New York. Den är fantastiskt kompakt och underlig i materialet. Brevid på bilden står presskitsväskan som man fick utanför visningsområdet. I den låg lite Herald Tribunebilagor. I det silvriga fodralet ligger ett papper om Barbara Buis visning, inkluderat musiklista. Förutom Jalouse och Numèro så köpte jag en massa te. Kusmis detox och i en liten affär i Marais köpte jag mint-verbena te. På klädsidan besökte jag Free P, kom ut med en kavaj som kändes som en blandning av Nicolas Ghèsquieres Balenicaga och - dare I say it - Chanel. I en helt annan del av Paris, Quartier Latin, köpte jag en lammullströja i mörkgrått.

Det fantastiska med den parisiska modeveckan är att den visas inne i Louvren. Kontrasten mellan de ljusa stenväggarna och klädernas skulpturella karaktär är givetivs fantastisk.



I ett försök att ta mig till Marc Jacobs affär i Palais Royal råkade jag ta fel metrouppgång. Den ledde upp till den del av Louvren med den mindre pyramiden. Under jorden, där jag befann mig, utspelar sig modeveckan. Jag insåg det inte fullt då, men från Sephora [som underligt nog finns inne i Louvren] lyckas jag ta mig till kärnpunkten - hallen utanför visningsområdet. Givetvis är det något av en helig plats om man är i Paris, det är modevecka och man överhuvudtaget tagit en Vogue. Utan presspass försöker jag komma in på visningsområdet. Det misslyckas då vakterna stänger av ingången när visningarna börjar. Istället går jag till presscentret, alltså där journalisterna rapporterar genom ett stort antal Macs och trådlöst bredband.

Utanför står en vakt som varken kan engelska eller förstår min något limiterade franska. Han ber om presslegitimation och givetvis har jag ingen. Istället tar jag upp mitt idkort med en bild på ett femtonårigt jag och ett tydligt födelsedatum. Han förstår absolut ingenting och släpper in mig. Jag sätter mig utanför Kusmimontern [se bild fyra] och dricker det absolut fantastiska detox téet. Brevid mig sätter sig två ryskor. Jag börjar tala med dem och det visar sig att den ena jobbar på ryska Elle och visar både bild på sig själv och ett editorial hon har stylat i sagda tidning. Efter en stund in i samtalet undrar hon om jag ska på några visningar, vilket jag medger att så inte är fallet. Efter det frågar hon om jag vill ha visningsinbjudningar. Efter det ger hon mig backstagepass och visningsinbjudan till Sonia Rykiel. Fullkomligt otroligt och fantastiskt - men jag kan inte närvara. Förkrossande. Det var dessutom fyrtioårsjubiléet. Men, ytterligare visningsbiljett ges. Till Barbara Bui i carrousel du louvre klockan tolv. Jag var där.

Del två av min parisiska modeveckeupplevelse kommer inom kort och innehåller visningsbilder.

Tidigt igårkväll landade jag alltså i Stockholm. De senaste fem dagarna har varit enorma. Förutom Versailles, Quartier Latin, Centre du Pompidou och de resterande sakerna jag brukar göra - kom jag in på Paris fashion week. Eller le semaine de créateurs de mode som den officiela titeln är. Givetivs kommer jag berätta exakt hur det gick till, hur det var och vad jag såg i ett annat inlägg. Inköp och sånt visas snart också.