Sorbonne

Craving : Ett par wedges i brunt, en [stiliskt sett] okaraktäristisk klänning och Marc Jacobs canvaspåsar. I Paris ska en "Savannah" och en "Blondie" inhandlas.
Längtar : Till augusti. Spa på Yasuragi Hasseludden och en Parisresa.
Känsla : Förtvivlan, eller mindre dramatsikt - despair. Det senare låter så uppgivet och det är nog trots allt den känsla jag vill fånga. Jag är sjuk - och att inte kunna göra annat än att vila gör mig galen.
Oväntade : American Apparel öppnar på Götgatan 36. Väntat, eftersom jag hört om planerna, men oväntat att det just händer nu. Linn har fått uppgiften insamlad.
Efterfrågade : Parisguiden. När jag har kommit hem från min nästa resa kommer en guide. Vill ni ha lite tips så kan ni maila till mig - [email protected] är addressen. Har ni frågor eller bara vill säga några ord kan ni maila till samma adress, alltid.

Omslaget på brittiska Vouges augusti nummer är verkligen inspirerande. Grönskan, Drews sextiotal-esqua klädsel och de neutrala färgerna. Otroligt fint. Att numret dessutom är fyllt med yttrerligare inspiration råder ingen tvekan om för min sida. Moleskinen som täcker en bit av omslaget är en guidebok - fast man gör den själv.

Min variant är självklart om Paris. Med i boken finns kartor över staden med tillhörande register över gator, tunnelbanesystemet, adressbok för allt från hotell, resturanger och människor man mött till shopping och konst. Dessa fält fyller man i själv för att snabbt kunna hitta sina favoritplatser. Ungefär femtio sidor bara för anteckningar, några  blad med små, utrivbara memolappar, den traditionella moleskin-fickan och stickers med texter som man kan klistra fast vid adresser och anteckningar. Längst bak i boken sitter ett litet block, på bara några blad, av plastigt papper som man ska lägga på kartorna och rita in sin resplan på. På så viset kan man hålla sig på rätt gator när man ska någonstans. Boken är liten men innehåller allt som behövs. Jag tänker fylla på med alla mina favoritställen innan jag åker och sedan fylla på under resans gång.

En guidebok speciellt gjord för ens egna behov.
Har du en stad som du besökt, och kommer besöka igen, är det en otroligt bra bok att ha.

Den här gången är det en lite mer välkänd stilikon, men samtidigt en stil värd att nämna. Julias stil känns väldigt nedtonat franskt åttiotal möter amerikansk tidlöshet. De korta coctailklänningarna är väldigt åttiotal-esqua men utan de överdrivna axelvaddarna. Ackompanjerad med en kuvertväska, möjliget ett markerade skärp i midjan och ett par enkla heels så blir klädseln perfekt. Den mer avslappnade stil har inslag av preppy; kavajer eller västar kombinerade med korta shorts och klänningar och heels. Manligt möter kvinnligt - inte min favoritkombination, men med rätt attityd, som hos Julia, blir det riktigt bra.

Key pieces : Den dominerande färgen är svart som ger ett anonymt intryck, men ingår i mer extravaganta kombinationer. Alltid mittbena och utsläppt och små väskor i handen.
Detaljer : Diskreta heels, ofta lite off i sammanhangen men smälter trots det in i helheten.
Smycken : Nätta smycken; ringar, tunna halsband och armband. På grund av enkelheten tar de inte över utan är uppskattade detaljer.
Stilsammanfattning : En åttiotalesque känsla kombinerat med fransk nonchalans och amerikansk preppy.

Stil handlar om att vara banbrytande. Eftersom det ökanda "Less is more" har plågat oss allt för länge så är det dags att slita oss loss. Bända oss ur jeansjacka, skinnkjolen och conversen. Stryk det sista - min sarkasm är allt för genomskilig. Det är inte bara det vi bär, hur dan kropp vi har eller vilka färger vi har som spelar roll. Det handlar om helheten - symbios mellan plagg och människa - och detaljerna.

Detaljerna jag pratar om i det här fallet är överdrivna smycken. Så ofta ratade, och ibland älskade för en kort period. Ofta blir det så himla fel. Köttiga bangles på rad eller en missfärgad sten på en nickelnött ring. Men när det blir rätt så är det otroligt snyggt. Den översta bilden är att inspireras av i det senare fallet.

Det viktigaste för mig i en outfit är detaljerna, och om man excluderar dolda fickor och rätt skärningar, så är smycken det centrala. Personligen exprimenterar jag alltid tills jag hittar det perfekta resultatet. När det gäller stora smycken är [som på översta bilden] bleka basfärger på kläderna, ogärna jeans och intensitet i smyckena ger ett bra resultat. Inget är så ensidigt, hår och smink är väldigt bidragande till helheten. På de punkterna rekommenderar jag välskött och neutralt - medan naglar passar bättre i lite mer vågad färg.

"Less is more" eller vågad arrogans? Det är dags att dela in oss i läger.

Det här är en av mina favoritbilder från Paris. Jag tog den i november och Galleries LaFayette hade precis satt upp julskyltningen. Ljuset i korningen mellan mig och varuhuset var så otroligt vackert, och varmt. Nu ska jag dit igen. I slutet av augusti återvänder jag till Paris. Bloggning är selektivt - givetivs är inte shopping målet med resan men förutom att besöka Centre du Pompidue och Palais du Tokyo, vilket jag alltid gör, så kommer jag att inhandla lite saker inför hösten. Här är min önskelista :

-  Ett par tunna, grå strumpbyxor.
- American Apparel Rib U-neck eller Rib Boy Beater linne i vitt. Förhoppningsvis den här klänningen och eventuellt en typisk baseball-tröja.
- Burberry London & Chanel Imitable.
- En kort, svart klänning. Inte i bomullstyg utan något mer, dramatiskt.
- Sephora är en kategori för sig; men jag siktar in mig på gästkollektioner - limited edition alltså.

Att vistas i den parisiska miljön. Obetalbart.
Betalbart - Marc Jacobs charity-kollektion - finns den att köpa i Paris? Det gör den! Tack Lovisa som tipsade mig.

Philip Lim 3.1 - Resort.

Ljust, enkelt och ändå så otroligt detaljrikt. Trots att sommaren aldrig kom så ger Philip Lim oss det sista för att överleva augusti. Inspirationsmässigt alltså. Den första klänningen, vit med svarta detaljer, visar hur mycket detaljer betyder. Ärmarna, det svarta mot den krispiga bomullen och längden gör att den till en nästan fulländad outfit. Den andra klänningen är otroligt feminin - men skärningen längst ned, lutar åt ballong, gör att den inte riktigt är bärbar. Färgen och den vita koftan till trots - om klänningen bärs med fel attityd känns det mer Oasis [Mhm - thats a burn] än Philip Lim.

Kjolarna är dock båda hel förtjusande. Den gröna, i ett mockaliknande material, tillsammans med den vita blusen och den svarta avskärningen gör mig helt knäsvag. En otrolig kombination. Så enkelt - så fulländat. Den andra outfiten, eller kombinationen, är inte lika lockande men är bra höstinspiation nu när Chloé inte fyllde våra förväntningar den här säsongen.

  För mig innebär hösten att klädseln tillförs mer dramatik. Svart, draperingar och oväntade kombintationer. Det innebär också att de korta, svarta, klänningarna kommer till användning. Som ni säkert har gissat, modesnobb som jag är, så uppskattar jag inte termer som LBD eller "den lilla svarta". Det beror mest på att det är så otroligt exploaterat [try not to write that in english]. Det är ungefär som jeans - det tillhör varje basgarderob. Det är inte kul när en så genialisk idé blir något vardagligt och av-glamourifierat.

I höst uppmanar jag till åter glamourifieria vårka klänningar. Reclaim the black dress. Förvisa de enkla, sladdriga, lite för långa, lite för korta eller de lite felskurna klänningarna. Det jag istället vill se är genuin dramatik. Annorlunda skärningar, attityd och kanske, som på klänningen ovan, orientaliska dekorationer. Diskret - men så otroligt snyggt.

Ibland måste jag ifrågasätta mig själv. Jag skriver om klänningen när världen svälter, brinner och väntar på apokalypsen.

Det är sällan jag tycker att tjej-men-tuff [eller attityd, som de säger själva]-stilen är något för mig. Att "tuffa till" en klänning med en skinnjacka eller [God forbidd!] en jeansjacka har aldrig varit riktigt min grej. För mig är det att för-svenska, låta sig luras av de så kallade svenska modeundret, och helt enkelt skapa en allt för vardaglig stil. Därför tycker jag att det är riktigt roligt att se en tjej som verkligen har attityden men gör någonting bra av det. Men självklart för hon det som en New Yorker.

Key pieces : Hon bär nästan enbart klänningar. Det som gör dem uppseendeväckande är att de är otroligt korta - men hon bär upp dem med stil. Antingen väldigt enkla klänngar eller med volanger och "rörelse" i tyget.
Detaljer : Strumbyxor - grå stickade eller dekorerade, som hos Carolina Herrera f/w 2007. Knappt några accessoarer. Välskött hår.
Udda fakta : Ingen tycks veta var hon kommer ifrån eller hur hon försörjer sig.
Stilsammanfattning : Kort, simple with a twist och klänningar. Och självklart, som hos alla fashionistor, grymma skor.

Btw; ny kategori. Stilikoner. Personer som representerar olika stilar och inspirerar.

Det är mycket karaktärsenligt att för mig att köpa just den här kjolen. Vid, detaljrik och med oväntat mycket volym i ryggen. Stilmässigt är allt helt underbart. Materialen är också perfekta. Bomull och för tyngd; linne. Lite tydligare fickor än mina andra kjolar och klänning - faktiskt en uppskattad kvalité hos kjolen. Den är förvånansvärt svårmatchad. Det gräddvita gör mig väldigt kräsen, men ändå lite exprimentell. Jag är inte alls för svart och vitt som en kombination, men gräddvitt och svart är en helt annan sak. Enkelt, klassiskt och otroligt lättburet. Ett par espadrillos och några smycken ger ett fulländat resultat. Det gräddvita gör en annan kombination möjlig. Till vita, lätt transparenta, linnen och kritvita LeCoqSportifs blir det riktigt intressant - märkbara kontraster.

Klänning med dolda fickor : Zara.
Kofta : Topshop.
Espadrillos : Paris.
Orange väska : Hm.
Armband : Snö och examenspresent. De har blivit mina favoriter.
Läppglans : Mac Tendertones i färgen Tender Baby.

Det här är alltså morgondagens klädsel. Allt känns väldigt franskt och med den vanliga, sextiotalesqua, twisten. Kjolen på klänningen är större än den framstå på bilden. Hela klänningen är detaljrik. Mönstret, fickorna och helheten. För min del är det svårare att klä upp en klädsel, än tvärtom. Mina kläder är ofta enkla, men ändå mycket i sig själva. Det var svårt att hitta väska och kofta som passar trots mönstrets enkelhet. Och smycken. Trots det känns klänning och espadrillos känns för enkelt, även för min stil. Men med den ljusgrå kofta, väskan och armbanden så blir det mer djup i outfiten - den får mer personlighet.

Nu : CSI New York. Aptiten har kommit tillbaka efter min 24 timmars sjukdom, ironiskt nog ska jag äta mac and cheese till ovanligt tidigt middag.
I morgon : Arbete och eftermiddag med tjejerna.