Sorbonne

Sanslöst inspirerande.

Jag tycker egentligen inte så mycket om svart. Det är en anonym färg, om man inte bär upp den rätt. I Sammet kan den vara helt förtrollande, i silke ett underplagg och i stora tyger helt fantastisk. Men. Jag tycker svart gör sig bäst själv. Inga röda inslag, och absolut inga vita plagg till. En helt svart klädsel är enormt mycket bättre än en svart skinnjacka till färggranna plagg.

Klädseln ovan, fångad av The Sartorialist, är därför ideal. Det är enkelt men samtidigt detaljrikt. Skorna är otroliga och bär upp hela klädseln. Skinnjackan är lite glansig och bryter bort från den matta klänningen. Jag vet inte om jag skulle lägga märke till den om jag inte såg den på kort. Men det är ju så - ögonblick av precis symmetri [eller i det här fallet - asymmetri] är mer inspirerande.

Så hur är ni - svart eller inte? En fråga ställd förr, men fortfarande intressant att tänka över.

aldrig svart. har bara ett svart plagg, en jacka.

Jag är en mer färgglad människa än svart faktiskt. Fast jag har - så klart - en del svarta plagg med. Tycker också att det nästan är finare med en helsvart outfit än en blandad med svart som en del i. Dock har jag inget emot svart blandat med färg, ibland känns det nästan oundvikligt också (svarta skor i en outfit t.ex.), fast just därför köper jag aldrig svarta ytterplagg - är så tråkigt att vara tvungen att ha svart till övriga klädseln. Däremot har jag väldigt svårt för att blanda svart med skrikiga eller mörka färger. Skulle aldrig kunna ha endast ceriset och svart t.ex. och heller inte brunt och svart. Dock gäller det när färgerna täcker större delar av en outfit. Däremot kan t.ex. en svart tröja med tryck där delar av trycket går i ceriset fungera.

sara : bra initiativ.
linda : svart är en svår färg. jag tycker den är svår att bland överhuvudtaget. inga tryck fungerar för mig. inte när jag vet att jag har möjliheter till andra färger som bas.