Sorbonne

Igår hamnade ett par ljusa och utsvängda jeans i min garderob. Jag undviker att använda termen sjuttiotalsjeans eftersom att det är svårt att bära ett plagg som är så starkt förknippat med ett årtionde man inte upplevt. Igår natt skulle jag prova dem och känna efter. Butiksrum säger väldigt lite. De kändes inte rätt. Jag sov, vaknade och hade lektioner hela dagen. Reflekterade lite över kombinationer som skulle passa till. Provade dem igen när jag kom hem i eftermiddags. Passade inte då heller. Efter några timmar kändes det bättre. Men istället för att prova valde jag att gå in på style.com då mina källor informerat mig om att min favorit Oscar de la Renta visat resort.

Allting lättade. Det enkla, frukansvärt klassiska och det stark i designen inspirerade mig till att försöka frångå det faktuom att utställda jeans är sjuttiotal och istället se dem som svalt preppy. Tystlåtna preppykombinationer känns bättre än t-shirts och enorma sjalar. Istället för att fokusera på vad byxorna är, valde jag att se vad de borde vara.

Jag brukade ha känslor av plagg, smycken eller 'looks' som jag ville bära. Det har jag inte på samma sätt längre. Våren slår mig fortfarande ur bana. Jag provar förra årets plagg och de är uppfyllda av känslor. Sådanna som jag inte känner längre. Budskap som jag förträngt och nu vill frångå. De står för saker som jag inte längre är. Här är fem saker som skulle ändra känslorna :

1. Personliga smycken. Jag tycker att smycken är bland det personligaste man kan bära. De säger så mycket om ens personlighet. De berättar kanske historier om vem man brukade vara eller den man vill vara. Jag tog precis hål i öronen och har inte riktigt vant mig vid vilka statements de sänder ut. De är mycket svårare än armband och halsband. Dock känner jag för stort. En knut i håret och ett par stora örhängen. Utsläppt hår med hängande berlocker.
2. Tunna axelband. Det är snart min födelsedag. 17 år. Varje år väljer jag en klänning som är speciellt tillägnat det datumet. I år vill jag att min klänning ska vara täckt av blommor, ha tunna axelband och vara knälång. Blommor var uttjatat redan när det deklarerades som vårens grej. Men - det är sommar.
3. En långklänning. I grekisk modell med skirt tyg. Jag vill ha lågt och draperad, möjligen lite transparent också. Inte släpanes i marken till gladiatorsandaler, utan den ska sluta lite över fotknölarna och kombineras med espadrillor. Avslappnat.
4. Converse i rosa och lila. För mig är Converse inte speciellt udda eller uppséendeväckande längre. De är ganska preppy - man bär dem för att tona ned en klädsel. Jag har mina vita till silkesklänningar. Ett par lila skulle jag kombinera med klassiska skinnväskor och de rosa skulle få ackompanjera gräddvita klänninga.
5. Farfarströjor till tunna chinos. Fler och oftare. 

De senaste dagarna har jag varit sjuk. Har tillbringat eftermiddagarna med kakor täckta av strössel och en fantastisk vän som inte hade något problem med att se några timmar Sex and the City. Det tycker jag om. Timmar som kombinerar oändliga plagg med oändliga sockermängder. Jag tycker om att äta maskinbakade kakor ibland. Det behöver inte alltid vara macaroons som flugits in från Paris. Likadant är det med stil. De flesta av mina vänner ser min stil som klassisk, men personligen skulle jag inte försöka definiera den så. Det passar inte mig längre. Dock finns det tillfällen då jag inte klarar av fler visningsbilder fyllda av plagg i kombinationer som skriker renlighet.

Cory Kennedy är den stilmässiga motsvarigheten till kakor med skrämmande tillsatser. Hennes stil är rufsig, ibland illasittande och överöst med smycken. Det är missmatchat på ett ganska frånstötande sätt. Det är bismarcklänkar som ringar och otvättat hår. Samtidigt syns ett otrolig frihet i hennes kläder. En känsla som är lätt att glömma bort i mjuka t-shirts och cigarettbyxor. Det spelar ingen roll om den är planerad eller inte. Ibland behöver den bara infinna sig.

Litteratur fachinerar mig. Inte bara när jag själv läser, utan även vad andra läser. Kanske handlar det lite om hur jag tycker att stil är helhet och konst [samt litteratur] tillhör det. Hela mitt modeintresse grundas på att jag tycker om att iaktta, och det är ju till stor del vad historier går ut på. Dagens fråga är därför :