Nicolas Ghesquière för Balenciaga. f/w 08/09
Den första modevisning jag minns är Balenciaga vintern 2006. Jag var fjorton år och hade precis ryckt mig upp ur den stilmissär som de tidiga tonåren innebär. Jag minns bilderna från style.com och hur jag såg på dem som något som inte alls var det jag hade tänkt som mode tidigare. Det fanns inget som tydde på trender i kollektionen. Det var en igenkänlig tidlöshet. Tyger skurna på det sätt som tyger skurits oändliga gånger tidigare. I form av kjolar. I form av snäva kavajer. I form av ridhjälmar som täckte ansikten. Samtidigt blev allt något helt annat i det vita skenet från catwalken. Plaggen svävade fram på höga klackar och trots att det bara var kort tagna av systemkameror så kändes det nära. Det kändes som världen gungades lite för varje gång jag bytte bild.
Två år har passerat. I min åsikt är Nicolas Ghesquières vinterkollektion bland det bästa jag har sett sedan samma designers vinterkollektion för ett år sedan. Vinterkollektionen handlar om en strikt kvinnlighet men med en slags "spanish drama" som han själv uttrycker det. Slätstruket, men samtidigt provocerande. Plaggen fängslar kropparna med tvångströjeliknande design, skapar falska kurvor i klänningar och använder reptilskinn till mcliknade jackor. Det är vitt skilda områden och budskapet är som smoggen över LA. Det är en tryckande känsla om frihet trots inspärrning, och hopp fast man har fastnat i gamla ramar.
Förövrigt : Det är samma kvinna, Sarah Mower, som har skrivit recensionen av denna kollektion och den 2006. Hon sammanfattar båda på ett strålande vi. Se här, 2006, och här, 2008. Men eftersom 2008, enligt min åsikt, är överlägsen 2006 känns det omdömet bättre. Det händer mycket på två år.
Vilken är den första kollektion ni minns?
jag kommer ihåg en dries van noten-vårkollektion från kanske 2004 eller 2005 mycket tydligt, det var då jag började intressera mig för mode och kläder på ett annat sätt. Det var lite längre vippiga kjolar och små tvättade kavajer, åh fortfarande underbart!
En vårkollektion för Chloé (Stellas tid) någon gång i slutet av 90-talet vill jag minnas fångade mitt intresse. Det var dock ingen upplevelse av tidlöhet utan något mycket enklare.
Det är dock mycket intressant det där med den första gnistan.
när jag var 14, och det är ju inte länge sen alls egentligen, fanns inte bilderna tillgängliga på samma sätt. Eller de fanns kanske, men sättet folk som inte jobbar med mode tittar på kollektioner har förändrats enormt.
Jag har hur som helst många LV-minnen. Fråga mig inte varför, men det kan ha att göra med att jag hade en av mammas avlagda superslitna LV-väskor i högstadiet och att jag trots att det var väldigt långt från tillgängligt för mig som 14-åring så var det ändå bara jag som hade en så "fin" väska (eller, den var förmodligen inte värd mer än en H&M-väska med tanke på att den höll på att falla sönder av slitage) och då kände jag att jag identifierade mig med det. Hur som helst, det jag skulle komma till är att jag hade en nästan erotisk relation till en urklippt bild på Lily Cole i den pälskantade skotskrutiga kappan som öppnade aw04-visningen. Och jag har titigare skrivit om min besatthet av grafitti-kollektionen ss01, det är nog den tidigaste kollektionen jag minns, om man tittar på kollektioner i helhet. Inte det kreddigaste kanske,men jag tror ändå att jag tittade på den ur en genuint intresserad synvinkel.
Oj det här blev långt och svamlande...
jossan : Dries? Fantastiskt att minnas någon som är så pass low key.
Linda : Visst är det?
Sofia : Vilken tid du tar dig - jag läser allt och tycker riktigt bra om det. Fantastiskt!