Vogue.


Jag har precis ätit lite kräftor. Ikväll ska jag hänga med en massa tidningar. Augustinumren av Harpers och brittiska Vogue. Septembernumren av svenska Elle och brittiska Vogue. Möjligen dricka lite verbenate och äta mörk choklad. Det känns bra, men farligt nära cookie dough och brat-pack filmer från åttiotalet. Men det spelar ingen roll för dagen har inte varit speciellt bra. Jag klarar inte såhär dåligt väder. Gråheten gör mig fullständigt ledlös. Imorgon tänker jag platta håret, ta på mig mina mjukaste men stilmässigt uppiggande kläder och åka till Söder för lunch.


Forever young är fantastiskt sorglig men omöjlig att inte tycka om. Klicka på Vogueomslaget och lyssna.


Topp 7.



Det bästa jag vet just nu.

Verbenate. Eller Verveine infusion som det står på den franska förpackningen. Fantastiskt te.
Carmex. Första gången jag köpte Carmex var på c/o Stockholm för ett par år sedan. Nu går inte en dag som det inte täcker mina läppar. Mintsmak på stick är dessutom förvånadsvärt bra.
En obruten "American Psycho" av Bret Easton Ellis. Olästa böcker är fascinerande eftersom man inte vet vad som väntar. 
-  Smycken. Efter två veckor i Frankrike utan någonting på mig känns metaller fantastiskt mot huden.
Never Change. Jay Z var helt okej för några år sedan.
Att mixa. Självklart på alla plan. Stilar, men i mitt fall helst till smoothies.
TeenVogue. På Charles de Gaulle i Paris är byggnaden för utrikesflyg fantastisk, för att vara på en flygplats. Taket är högt och i glas. Medan man väntar på sin flight kan man gå till ett av Relayaffärerna och köpa TeenVouge, och den finns alltid. Senast satte jag mig vid Brysselgaten, det var den enda som var tom, och läste. Ibland önskar jag att jag var uppvuxen i en amerikansk småstad och aldrig hade på mig något annat än Paul & Joe.

Loose yourself.


Häromdagen såg jag Hoffmaestro och Petter på Mosebacke. Det var fantastiskt varmt, bra atmosfär och bra konserter. Trots att det är en sommarklichée så är det få saker som slår en alldeles för varm eftermiddag och tidig kväll halvdansandes i ett hav av människor. Det blir något annat när det är ute och skymmningen sakta infinner sig. Något som ni, mina modetänkande läsare, kanske finner oväntat är att jag verkligen tycker om hiphop. Jag tror det är lite på grund av att det har en slags musikalisk trashstämpel på grund av att det bara är en rytm. Samtidigt är det lite som mode - otroligt kommersialistiskt när det blir stort och bullrigt, men på en liten eller relativt intim nivå är det så otroligt avslöjande var det gäller mänsklig karaktär och tänkande. Personligen är jag dock mest för de amerikanska old school-rapparna eftersom att det falska i allt våld och de hårda ord som förekommer blir en sådan enorm kontrast till det jag älskar i klädväg. Jag kan inte låta bli att fascineras av det.


Förövrigt : Svensk hiphop befinner sig normalt inte på min spellista.
Men live - så enormt mycket mer än tomma texter och mixad musik.


2 år alt. The big 600.




I två år och exakt sexhundra inlägg har ni lyssnat på mig.

NYC.


Jag kom hem för några timmar sedan. Min resväska var väldigt full, och kanske visar jag vad som fyllde den snart.

Slut.



En fantastiskt dålig vecka är äntligen över. Hade jag trott på karma hade den här veckan varit ett bevis på att jag gjort något allvarlig fel. Allt har bara varit ett kaos av total obalans. Lite som när jag går i ett par alldeles för höga skor och det är riktigt, riktigt kallt ute. Man fryser och vill helst bara kasta på sig en kaschmirkofta och ett par utnötta Converse. Men igår var början på en ny del av året - jag slutade första året i gymnasiet. Det betyder, förutom aldrig mer spanska eller naturkunskap, att jag åker till New York om exakt tre dagar. Har ni några tips, får ni gärna dela med er av dem.

J'ai 17 ans maintenant.

image998

Idag är min födelsedag.


Igen.

image996

Tiden går så väldigt fort och ibland tror jag att jag skriver när jag inte gör det. Jag börjar skriva, jag tar bort, jag börjar igen. Det är inte så många tankar om mode som finns inom mig just nu. Jag tror våren gör mig blind och likgiltig. Om bara några dagar är det min födelsedag och då blir jag äntligen sjutton. Det känns som det har hänt alldeles för mycket och jag har ändrats alldeles för mycket för att det bara ska ha gått ett år. Samtidigt är det som gör att jag tycker om mode. Det är så mycket och det är så plötsligt. Pre-fall, vintervisning, resort, vårvisning. Säsongerna blir svårare att urskilja, och det jag bär på vintern tillhör det jag gärna bär på våren. De stora ändringarna sker inte, för att sedan ändrats totalt.

Ni.

image995


Det är läskigt vad bra kommentarer ni ger. Jag ler varje gång jag öppnar ett inlägg.


Music.

70258-994


Mitt modeintresse har lite puttat undan ett musikintresse. Jag har inget intresse av att veta låtar, spår och artister i oändlighet. Motsägelsefullt nog, som förnärvarande är mitt favorituttryck, så tycker jag faktiskt riktigt bra om musik. Har någon annan fyllt min Itunes med så mycket musik att jag inte vet vad som finns eller sätter in sin Ipod i högtalarna blir jag nöjd.

De senaste veckorna har dock varit en dålig period för mitt klädintresse. Jag har känt viss avsmak för konsumtion och projicerat min sjuttonårsångest på min vårgarderob. Detta har gjort att jag prioriterar min ituneslista framför style.com. Som ett resultat av det här har jag nu fyra kick-ass listor som gör mina eftermiddagar avsevärt bättre.

Även fast jag säkert är en aning pretentiös inom vissa områden, något som jag kanske kan kalla en "occupational-hazard", så är min musiksmak inte alls så. Jag älskar all musik som inte är rätt. Kontrasten till en perfekt mockaväska är fantastisk även trots att det bara är jag som märker av den. Men det är det som är grejen med stil - man ska göra det för sig själv för att det ska bli bra.



Förövrigt :
Musik och kläder som jag har upptäckt matchar : siden och ordentlig gangstarap. Tunnstickad ull och Feist. Nittiotalshiphop med allt som är uptight och preppy. "Drop it like it's hot" till allt.
Förövrgt2 : Provocerande slitage mellan perfekt och rätt och ruffigt och billigt sliter alltid i modet. Det är det som gör det ögonblickligt och oberäkneligt. Det är det jag älskar.

Kedjor.

70258-984


Det är fantastiskt vad ljus ändrar allting. Årtidsmässig frihet ligger i att känna hur kedjorna från vintern släpper och man bara är fäst vid verkligheten av tunna sammetsband på våren. Sammet är ett tungt material, och när det gäller plagg vill jag inte ha något att göra med det just nu. Jag vill ha axelbandslösa klänningar till klumpiga skor och örhängen i art deco-stil. Jag vill ha grekiska skärningar och [dare I say it?] tie-dyei dova nyanser. Stilmässig vår är sjuttiotal. Det finns få saker som är mer vår än rufsiga hår, peacemärken och ljus mocka.


Hur vill ni tllbringa er vår?

Mélanie Huynh, Paris Vouge.

image963

Det är sent i november. Jag står i en fransk matvarubutik, del av kedjan Monoprix, och tittar på teer. Jag vänder mig om för att gå mot kassorna. Lite disträ, lite flackandes med blicken över tidningen jag håller i handen. Då står hon där. Mélanie Huynh, junior editor på franska Vouge. Slött lutandes över en kundvagn i metall. Då visste jag inte exakt vem hon var eller vad hon gjorde - endast att hon fotograferats oändliga gånger under modeveckorna. Med Carine. Utan Carine. Konstant iklädd svart.


Många hävdar att Paris är en överskattad stad. Jag tror man har missuppfattat den totalt då.

7 korta.

image943

Bästa detaljen?
De saker som förändrar hela intrycket. Det som slänger bort alla andra impulser och gör något helt nytt.
Färger?
Vouge Italia hade ett omslag med Agyness Deyn och fyra män i soldatkläder och målade ansikten. Agyness själv var lika grönmålad men klädd i en svart plastjacka gjord av fransar. Kontrasten mellan det svartglansiga och det smutsiga, gömda, i det militärgröna fick mig att känna något. Dels var det mode. Känslan av total frihet. Dels var det krig - med urtanken att kämpa för total frihet, men som slutar i frihetberövande. Tanken på att färger kan vara så otroligt laddade attraherar mig. Jag tycker om att kombinera brunt, mörkgrönt och chockrosa. Det ger mig samma känsla som Vougeomslaget.
Material?
Tunt, men tungt. Mocka. Jag har alltid haft en underlig förkärlek till mocka.
Inspiration?
Det finns vissa filmer och vissa böcker som alltid inspirerar mig när jag tänker på dem. När det gäller tidningar blir jag egentligen inte så inspirerad utan mer överfylld av intryck. De detaljer som stannar kvar kan finnas i mina tankar länge. Det är inspiration. Det som stannar.
Matcha eller inte?
Att ta saker till det extrema känns mycket mer spännande än att försöka lite grand. Helmatchat är otroligt svårt, men kan bli fantastiskt. Personligen är jag inne på att mismatcha just nu. Mönster, färger och material som egentligen inte passar ska kombineras till något annat.
Förebilder?
Jag har aldrig riktigt haft idoler. Det har funnits gånger då jag har försökt, men eftersom jag är ganska lättdistraherad har de tankarna försvunnit. Stilmässigt är det ofta litterärkaraktärer som inspirerar mest. Tanken på att någon annans fantasi kombinerat med min egen blir något nytt känns bra. Gwyneth Palthrow verkar vara en bra person och relativt opåverkad av det faktum att hon är väldigt välkänd. Jag beundrar människor som behåller ett lugn i alla situationer.
Årstid?
Våren. Utan tvekan. Allt dött väcks till liv igen. Mänskliga känslor vaknar och det finns ett slags solsken som gör att allt känns och verkar lite mindre komplicerat. Lite lättare. Augusti är däremot min favoritmånad. Eftervärmen från sommaren känns väldigt bra.

Nicolas Ghesquière för Balenciaga. f/w 08/09

image944


Den första modevisning jag minns är Balenciaga vintern 2006. Jag var fjorton år och hade precis ryckt mig upp ur den stilmissär som de tidiga tonåren innebär. Jag minns bilderna från style.com och hur jag såg på dem som något som inte alls var det jag hade tänkt som mode tidigare. Det fanns inget som tydde på trender i kollektionen. Det var en igenkänlig tidlöshet. Tyger skurna på det sätt som tyger skurits oändliga gånger tidigare. I form av kjolar. I form av snäva kavajer. I form av ridhjälmar som täckte ansikten. Samtidigt blev allt något helt annat i det vita skenet från catwalken. Plaggen svävade fram på höga klackar och trots att det bara var kort tagna av systemkameror så kändes det nära. Det kändes som världen gungades lite för varje gång jag bytte bild.

Två år har passerat. I min åsikt är Nicolas Ghesquières vinterkollektion bland det bästa jag har sett sedan samma designers vinterkollektion för ett år sedan. Vinterkollektionen handlar om en strikt kvinnlighet men med en slags "spanish drama" som han själv uttrycker det. Slätstruket, men samtidigt provocerande. Plaggen fängslar kropparna med tvångströjeliknande design, skapar falska kurvor i klänningar och använder reptilskinn till mcliknade jackor. Det är vitt skilda områden och budskapet är som smoggen över LA. Det är en tryckande känsla om frihet trots inspärrning, och hopp fast man har fastnat i gamla ramar.

Förövrigt : Det är samma kvinna, Sarah Mower, som har skrivit recensionen av denna kollektion och den 2006. Hon sammanfattar båda på ett strålande vi. Se här, 2006, och här, 2008. Men eftersom 2008, enligt min åsikt, är överlägsen 2006 känns det omdömet bättre. Det händer mycket på två år.

image943



Vilken är den första kollektion ni minns?

You'll let go, and I'll let go too.

image933

Det här är mitt sista inlägg. Efter sjutton månader av inlägg tycker jag det är dags att gå vidare. Om några timmar är det nytt år, och en nya början. Mode är fortfarande en intressant del av mitt liv, men jag känner inte för det på samma sätt som jag gjorde för ett år sedan. Trots det har jag så mycket mer att säga, men orden vill inte riktigt ta plats. Den tid - året som har varit - har varit riktigt bra. Alla kommentar. Så mycket beröm och så många ord som fått mig att känna mig riktigt bra. Tack.

/ Hedda [eller som ni känner mig - Sorbonne]


Vill ni säga eller fråga någonting kan ni fortfarande maila sorbonne.blogg@hotmail.com

Årets.

image937

Klädesplagg : Klänningar och cigarettbyxor.
Accessoar : Armband. Många, nätt och i olika material.
Skor : LeCoqSportifs och espadrillos hela våren och sommaren, och under hösten skinnstövlar.
Köp : Min stil blev mer balanserad och jag lärde mig veta vad jag ville ha. Av många bra köp måste jag säga att en sidenklänning från Uraban Outfitters nästan var bäst. Okaraktäristisk och alldeles fantastisk. På en av årets sista dagar, julafton, fick jag en otrolig väska som skulle toppa listan om det inte var en present.
Bok : Jag läste många riktigt bra.
Inspiration : Paris, Harpers, Nylon och konst var årets bästa.
Bloggar :
Conspiceres Sofia Dahlén var i en klass för sig, Lolita var riktigt bra i år, The Sartorialist för style.com var riktigt inspirerande och många mindre bloggar med lite råare framtoning var riktigt bra.
Låt : "I'll melt with you" av Nouvelle Vague, "Samson" + "On the radio" av Regina Spektor, "Pop the glock" av Uffie och "Drop it like it's hot" av Snoop Dogg - samt oändligt många fler.
Resa : Under året reste jag fem gånger till Frankrike och alla resorna var riktigt bra. Av de fyra till Paris var sommarresan bäst. Sensommar i Paris är grymt.
Magasin : Stora delar av året var Harpers Bazaar och Vouge det enda tänkbara men på slutet kom Nylon som en oväntad favorit. Nästa år kommer Pop, som visade sig riktigt bra, läsas.


Hur har ert år sett ut - självklart vill jag se era listor.

Tillslut.

image929

Jag vet inte om den senaste tidens oförmåga att skriva något beror på ren inspirationsångest eller likgiltighet gentemot att uttrycka sig. Eller så är det kanske för att jag mår riktigt bra på många andra sätt. Jag vet inte. Däremot är det andra, betydligt säkrare saker, som jag vet.

- För det första har jag köpt en otroligt basic, men fortfarande fantastisk julklänning. Den kommer från Acne och är mörkgrå [charcoal] i tunnstickad ull. Den är som en stor tröja och slutar en bit ovanför knät. Väldigt bra kombinations möjligheter. Till långa halsband, flera armband och mörkbruna stövlar känner man sig mer som en nedklädd, modern, Audrey Hepburn och till råare material är grunge en närmare klädstil.

- Inspiration är fantastiskt, det finns få känslor med samma effekt. För att återfå den har jag börjat läsa andra tidningar än Harpers och Vouge. Omväxling fungerar. Januarinumret av Pop, Bon och Vanity Fair ligger på mitt skrivbord. Imorgon tänkte jag börja julafton med att inspireras lite.

Hur ser era julklänningar, eller inspirationsnivåer ut?

Lördag.

image923
Till den här bilden skulle jag vilja skriva ett riktigt bra och inspirerande inlägg. Händerna kan dock inte få ned ord som betyder något, så det är bättre att jag lämnar det ämnet åt sidan. Däremot sammanfattade style.com Karl Lagerfeld och den resterande delen av Chanelmedarbetarnas ankomst till London, för pre-fall kollektionen, perfekt :

"Possibly the most glamorous tourists ever to hit London"

Måndag.

image928

Bilden på Kirsten Dunst är perfekt. Ljuset, håret och uttrycket känns bara perfekt för att beskriva en måndag i december. Förutom att jag, som bekant, tycker väldigt mycket om hennes smokingjacka så tycker jag att hennes halsband är totalt underbart. Jag vill dra på mig ett par svarta stuprör, en enorm kofta och ett vitt baslinne samt låta halsbandet ligga knögligt nedanför mitt nyckelben. Det ska kännas Marie Antoinette med stora stenar av olika färg, men samtidigt ha en råhet i metallen.

Jag önskar mig smycken i julklapp, vad önskar ni er?

Lista.

image923


Din stil - sammanfattad i några få ord
Preppy, motsägelsefull, constantly evolving.
Inspiration?
Jag brukade tycka att Harpers var det enda som verkligen inspirerande, men eftersom jag i höst varit väldigt trött och glidit lite ifrån mitt modeintresse, stundtals, så har den hamnat lite i andra hand. Däremot har jag börjat se konsten att sound-tracka som ett helt nytt sätt att inspireras. Musik och att klä sig är lite lika - båda formerna uttrycker en känsla.
Basplagg?
Koftor. Det finns ingenting så får mig att känna mig mer avslappnad, men samtidigt uppklädd. Enorma sjalar är också riktigt bra för att dölja, framhäva eller bara utmärka en outfit.
Senaste köp?
En underbar sidenklänning från Urban Outfitters. Den är paisleymönstrad i turkosa toner med tre-kvartsärmar och är aningen v-ringad ringning. Ganska kort och svårmatchad men otroligt söt. Siden är förövrigt förvånandsvärt varmt på vintern. Väldigt trevligt.
Smink ?
Puder, mascara och carmex. Och massor med produkter som håller min hy så bra som möjligt. Ibland lite sotat runt underfransarna, ibland bleka läppar. Hellre hårgrejer måste jag säga.
Bästa köpet någonsin?
Min Manhattanväska och de tvåfärgade skinnstövlarna. Tveklöst.
Fyra saker på önskelistan inför jul?
En fuschia färgad t-shirt från American Apparel, Acne Hug Lost, en sadelväska och Kiehls grejer.


Får jag se era listor?


Tidigare inlägg Nyare inlägg