Sorbonne

Jag brukade ha känslor av plagg, smycken eller 'looks' som jag ville bära. Det har jag inte på samma sätt längre. Våren slår mig fortfarande ur bana. Jag provar förra årets plagg och de är uppfyllda av känslor. Sådanna som jag inte känner längre. Budskap som jag förträngt och nu vill frångå. De står för saker som jag inte längre är. Här är fem saker som skulle ändra känslorna :

1. Personliga smycken. Jag tycker att smycken är bland det personligaste man kan bära. De säger så mycket om ens personlighet. De berättar kanske historier om vem man brukade vara eller den man vill vara. Jag tog precis hål i öronen och har inte riktigt vant mig vid vilka statements de sänder ut. De är mycket svårare än armband och halsband. Dock känner jag för stort. En knut i håret och ett par stora örhängen. Utsläppt hår med hängande berlocker.
2. Tunna axelband. Det är snart min födelsedag. 17 år. Varje år väljer jag en klänning som är speciellt tillägnat det datumet. I år vill jag att min klänning ska vara täckt av blommor, ha tunna axelband och vara knälång. Blommor var uttjatat redan när det deklarerades som vårens grej. Men - det är sommar.
3. En långklänning. I grekisk modell med skirt tyg. Jag vill ha lågt och draperad, möjligen lite transparent också. Inte släpanes i marken till gladiatorsandaler, utan den ska sluta lite över fotknölarna och kombineras med espadrillor. Avslappnat.
4. Converse i rosa och lila. För mig är Converse inte speciellt udda eller uppséendeväckande längre. De är ganska preppy - man bär dem för att tona ned en klädsel. Jag har mina vita till silkesklänningar. Ett par lila skulle jag kombinera med klassiska skinnväskor och de rosa skulle få ackompanjera gräddvita klänninga.
5. Farfarströjor till tunna chinos. Fler och oftare.