Sorbonne

Jag har en känsla av att man ofta försäker skydda sig från eventuella felsägningar när man disskuterar stil. Oavsett om man läser Vouge eller en relativt dålig modeblogg svarar de intervjuade ungefär likadant på frågan om stilregler. Att de inte har några. Det är ganska enkelt att se varför de inte vågar bekänna sina regler. Nästa säsong ändras de, precis som modet, och man vill då inte se sig eller ses som en mainstream sell-out. På något sätt älskar jag den rädslan lite grand - dock måste jag erkänna att jag sällan känner den utan hellre begränsar mig. Samtidigt är den är så speciell eftersom man verkligen inte tillåter sig själv att göra fel. Extrema kontrollbehov som visar sig i frampressad nonchalans. Det blir en kontrast som man bara måste tycka är fantastisk, just på grund av det falska i den.