Sorbonne

De senaste dagarna har jag varit sjuk. Har tillbringat eftermiddagarna med kakor täckta av strössel och en fantastisk vän som inte hade något problem med att se några timmar Sex and the City. Det tycker jag om. Timmar som kombinerar oändliga plagg med oändliga sockermängder. Jag tycker om att äta maskinbakade kakor ibland. Det behöver inte alltid vara macaroons som flugits in från Paris. Likadant är det med stil. De flesta av mina vänner ser min stil som klassisk, men personligen skulle jag inte försöka definiera den så. Det passar inte mig längre. Dock finns det tillfällen då jag inte klarar av fler visningsbilder fyllda av plagg i kombinationer som skriker renlighet.

Cory Kennedy är den stilmässiga motsvarigheten till kakor med skrämmande tillsatser. Hennes stil är rufsig, ibland illasittande och överöst med smycken. Det är missmatchat på ett ganska frånstötande sätt. Det är bismarcklänkar som ringar och otvättat hår. Samtidigt syns ett otrolig frihet i hennes kläder. En känsla som är lätt att glömma bort i mjuka t-shirts och cigarettbyxor. Det spelar ingen roll om den är planerad eller inte. Ibland behöver den bara infinna sig.