Annorlunda.

image835

Jag tycker enormt mycket om klädseln ovan från Proenza Schoulers vårvisning. Kombinationen är slående; den napoleonesqua överdelen tillsammans med den sargade kjolen - det är så mångdimensionellt att det blir riktigt intressant. Samtidigt som manligt och kvinnligt samsas bli hela looken könsneutral på ett oväntat sätt. Även det futuristiskt armémässiga, som sågs på en del av vårvisningar inför våren 2007, har i en uppdatering neutraliserats. Det är alltså det, smått abstrakt, neutrala som jag faller för - outfiten är egentligen inte speciellt uppséendeväckande men känns samtidigt laddad.  Motsatsägelser är så otroligt lockande.

Oscar de la Renta.

image825


Jag pratade om hur Philip Lim fick sin vårvisning att osa modernitet och kvinnlighet. Oscar de la Renta har uppdaterat något som jag personligen såg mig själv väldigt motsträvig mot att bära - de afrikanska influenserna. Det har aldrig känts som min stil; trots att Nicolas Ghesquiérè visade en del av det på årets höstvisning. Men kombinerat med klänningar värdiga Jackie O, skärningar och plaggtyper i klassiskt stuk känns det så oändligt mycket bättre. Det engelskt koloniala, som återupplivades under åttiotalet, får ytterligare en revival.

Västerlänsk elegans kombinerat med afrikanska mönster.

Inspiration.

image801

image832

1. Vintage. Jag har aldrig varit speciellt mycket för vintage - det är varken något jag är intresserad av eller passar i. Men återblickar till decennier, modemässigt alltså, är otroligt inspirerande. Att man tar en äldre känsla och uppdaterar den till något nytt. Det behöver alltså inte innebära gamla plagg; men gamla stilar. Det jag personligen är inne mest på just nu är tjugotalets aftonklädslar fast på dagen och art déco, fyrtiotalet fast med en åttiotalesque framtoning och nittiotal fast på
Philip Lims sätt.
2. Dekadens. Det råa, blandade material och lätt rufsigt hår är vad jag ser som framtoning just nu. Ibland lite mer åt det konstnärliga, lätt missanpassande hållet och ibland bara i en stor kofta, paljettigt linne och höga skor. Det är snyggt, det är enkelt och otroligt inspirerande.

Philip Lim 3.1.

image817





Min skeptisism mot Chloés höstkollektion har verkligen hållt i sig, och för att vara alldeles för ärlig, så tycker jag faktiskt inte att den är något för mig. Det nittiotalesqua ger mig kväljningar, men det är främst upplägget som stör mig. Det är för opersonligt, för plastigt. Men när Philip Lim 3.1 visar en ny sida av det ökända nittiotalsmodet, uppdaterad för att passa tjugohundra tal, på sin vårvisning känns det nytt, och användbart.

Anledningen till att jag uppskattar det så mycket är kanske inte just den nittiotalesqua delen utan snarare hur allt känns riktigt modernt. Vi har länge strävat bakåt; en kort session tjugotal, fyrtiotal och nittiotal. Det som saknas är något eget bara för det nya årtusendet. Men eftersom dåtid är viktigt för mode är det svårt att komma framåt. Philip Lim har faktiskt lyckats göra något som känns nytt, men samtidigt igenkännligt. Kläderna tillsammans med stylingen lyser modern kvinnlighet. Plaggen känns så otroligt cleana, men samtidigt nästintill fulländade tillsammans.

Off duty. On duty.

image805

image804


Vårvisningarna från New York inspirerar inte bara inför den ämnade säsongen utan även för hösten. Klädseln på bilderna, tagna från mina nya favoriter Proenza Schoulner, skulle helt klart kunna ingå i min höstgarderob. Klänningar som är tajta upp till, volyminösa nedtill och framförallt korta tycker jag mycket bra om. Till ett par peep-toe pump dekorerade med nitar känns det nytt och riktigt roligt. Även fast klädseln ovan kanske inte når till stilisk perfektion så är själva känslan något att inspireras av. Rått möter det söta av en klänning och rufsigt heroin-chict hår och en "suddad" sminkning.

Fortsättning.

image799

Jag fortsätter min serie om kontraster. För det är inte bara en övergripande detalj - utan även något som ingår i omgivningen. Att stå på Karlaplans något sunkiga tunnelbanestation iklädd ett, kort, tajt fodral i rött siden och grå mockachunks skapar en underbar kontrast. Kläder handlar inte alltid bara om bäraren, utan även om miljön. Jag inser självklart att livet inte är ett uppslag ur Harpers Bazaar eller Vouge, men att vara medveten om vad man tycker om gör att man förstår sina val bättre. Inte bara rent stilmässigt utan kanske varför man finner en del platser mer estetiskt tilltalande än andra.

Bilden ovan är ett utmärkt exempel på hur kontrast och miljö hör ihop. Den kritvita väggen med murgröna till den cleana, men något råa, klädseln. Även fast klädseln inte är något jag någonsin skulle bära i sin helhet så inspirerar bilden bara genom att visa kontraster och omgivning.

New York Fashion Week.

image790





New Yorks modevecka inspirerar mig. Den får mig att inse att det kommer en vår - och att den har med sig nya färger och stilar. Flera av visningarna jag gått igenom osar svagt åttiotal och fyrtiotal. Båda är modedecennium som känns starka; kläderna har en viss pondus. Axlar som är hårt skurna, men samtidigt låter kvinnligheten komma fram i form av v-ringningar och klänningar. Annat är rått nittiotal, som faktiskt fortfarande inspirerar mig, med men en ny tvist. Det jag tycker bäst om är att modet upprepas - men ständigt med en ny vinkel. 


 
Fethersons visning var skogsälvelik, något som jag fann otroligt inspirerande. Klänningar i isiga färger och femenina drag. Isade ögonfransar och raka hår. Första bilder ger ett exempel, resten hittas på style.com 

Whatever.

image775


Ett av de mest likgiltiga samtal man kan ha är det om vädret. Det är intetsägande, ointressant och konstaterande av redan uppenbara fakta. Men - ibland är vädret så enormt fel att det är värt ännu ett konstaterande. Förutom den horribla sanning att sommaren uteblev i år så kom hösten alldeles för tidigt. När jag går ut på morgonen är det isande kallt. En promenad gör mitt hår kallt och volymlöst. Tanken på att ha klänning känns skrämmande - trots att det är något jag bär när snön står upp till knäna. Höstpaniken har infunnit sig. Inte bara vädermässigt, utan som ni kanske märker, även garderobsmässigt.

Höstens tidiga ankomst hade varit underbar om jag hade hunnit tröttna på värme och sol, och längtat efter koftor, men nu känns den osäkert tidig. Kommer kylan att vara, eller kommer oktober vara orealistiskt varm? Inspirationsmappen är överfull - men fortfarande är inte stilen helt definierad. Min garderob känns skrämmande tom. Klänningar finns representerade men de nya för hösten har inte riktigt tagit sina platser. Jeans känns otroligt främmande - samtidigt som kylan ber mig att täcka benen.

Hur är ni - panik eller inte? Vem kunde ana att simpelt kunde bli så komplext?

Volanger.

image743


Volanger känns så otroligt tidlöst och feminint. En kort klänning bestående av volanger är precis vad jag vill ha just nu. De stora tjoken fungerar inte riktigt, men en kort liten klänning med småvolanger blir otroligt bra.  Den fungerar inte bara kvällstid utan till stickade strumpbyxor, mockastövlar samt en massa armband [nedtonare] även dagtid. På kvällen läggs ett par chunks till och en perfekt outfit är skapad.

Tyvärr är inte utbudet i Stockholm speciellt stort. Hos French Connection finns variant, men den finns bara i svart och vitt. Jag vill kunna välja mellan ett flertal färger och modeller. Intensiva färger som fuschia har lockat mig ett tag, men en volangklänning känns trots allt mest aktuellt i svart. Jag hoppas verkligen att jag hittar något i Paris.

Volanger eller inte?

Hösten, återigen.

image740


P l a y :
Intensiva färger : Fuschia, lila eller rostiga nyanser. Allt går - så länge färgerna har intensivitet.
Textur : Stickat, plastigt lack, päls eller något helt annat. Material som känns och syns är bäst.
Kontraster : Stickat kombinerat med lack, nätta sidenklänningar med med chunks och stickade strumbyxor till matta kjolar. Kontraster mellan material, och även smycken, är precis vad som gör en klädsel i höst.
En annan säsong : Istället för att låta hösten ta över oss totalt är förnekelse ett bra alternativ. Korta klänningar till varma strumpbyxor eller axelbandslösa toppar till jeans och koftor.
Blanka detaljer : Lack, paljetter och nitar. Ingenting att överösa sin garderob med, men i liten utsträckning gör de stor skillnad. Nitbeklädda skor, en lackad kuvertväska eller en tröjringning prydd med paljetter.

Pause :
Stickat : Vänta till oktober. Augusti och september är inte månader när man bär vad style.com kallar 'big knits'.
För mycket svart och grått : Båda är underbara färger att tona ned saker med, men helgrått eller helsvart känns inte speciellt roligt förrän vintern är här.

Stop :
Skinn : En kombination av plagg som innehåller en skinnkjol eller en skinnklänning känns helt passé. Det var passé nittonhundrasextio, då femtiotalets rebelleri var över.
Senapsgult : Nittonhundrasjuttiotal är ingenting jag vill se i så stor utsträckning.

Magenta.

image725

Nu till sensommaren tycker jag att magenta är en perfekt färg på klänningar, som även fungerar i höst till stickade strumpbyxor i grått. Jag har länge haft en sval stil men i höst vill jag ha lite mer attityd. Magenta är en perfekt färg för det. Rött passar jag inte i och får en lätt att se ut som en juldekoration och chockrosa är alldeles för "hårt". Personligen tycker jag att färgen är snyggast i klänningar eftersom det ger ett välklätt intryck.

Modellen på klänningen i fråga ska antingen vara kort och vid, som på bilden ovan, eller kort och lite tjugotalesque. Materialet på den är definitivt inte bomull, om den inte är krispig, eftersom det bli alldels för plant. Förövrigt är klänningen ovan otroligt snygg - axelbandslöst passar perfekt även i höst. Ett bra inslag som ger extra attityd.

P l a y : Klänningar i stark färg. Uppséendeväckande och otroligt snyggt i rätt material och modell.
Pause : Starka färger som accenter. Det känns bättre att go all the way nu i sommar när man fortfarande kan ha klänning utan att frya för att snön täcker skaften på ens mockastövlar.
Stop : Jag har sagt det förut, men t-shirtklänningar är inget jag vill se till hösten. Speciellt inte i starka färger.

Augusti.

image724


Augusti inleds med spa på Yasuragi Hasseludden och följs av årets andra Parisresa. Min Parisguide har varit förvånadsvärt efterfrågad och den kommer efter resan. Men jag behöver fortfarande tips, och även
Lolita , så dela med er av er bästa information, så fylls min Moleskine med ännu fler adresser. Det är än så länge bara den första och därför får ni ta del av min önskelista. Som vanligt struntar jag i vad karaktär betyder och följer den ström som jag så varierat stretar emot.

- Marc Jacbos välgörenhetskollektion. Från första gången jag vidrörde ämnet mode har Marc varit min favorit. Trots att han nu är en aning orange och kollektionerna inte håller samma klass - så har produkterna ett viss sentimentalt värde. Canvaspåsarna Savannah och Blondie samt lite småsaker hoppas jag kunna inhandla i Paris.

- Grooming. Chanels Imitable, den bästa mascaran sedan Yves Saint Laurent tog över marknaden. Burberry London parfym, min ständiga signaturdoft. Concealer från Yves Saint Laurent, i höst är puder+concealer+mascara den bästa kombinationen.

- Paljettdetaljer, stickat och en råare stil. I Paris kommer ett antal detaljer införskaffas för att göra min stil lite mer höstrå. Detaljerna jag nämde ovan gör sig oerhört bra med armband, chunks och naglar i rouge noir.

- Lika bra inköp som förra Parisresan. Klänningar med attityd, t-shirtar med edge och accessoarer som nöts tills de rasar ihop.

Vad har ni inskrivet på era sensommarlistor?

Dramatik, åter igen.

image714

Klänningen på bilden känns väldigt aktuell inför hösten. Ofta drar vi på oss svarta kjolar, grå koftor och basict-shirts. Trots att det är otroligt snyggt, om utfört rätt, så behövs det lite mer glamour ibland. Eller snarare dramatik. Klänningen ovan fyller båda kriterierna. Axelbandslösa klänningar har alldeles för lite rum i vardagsgarderoben, trots att de med kofta blir mycket mindre spektakulära. Krås är också ouppskattat, kanske för att det får medmänniskorna att skrika "Arr, arr, matey" efter en. I den här utformningen passar det dock riktigt bra. Flera mörka, lite jordiga, färger tillsammans med en diskret bas ger ett riktigt bra intryck. Det enda som inte känns helt rätt är längden. Trots att Vouge tycker att midilängden är ultimat,  så kan jag inte hålla med. Det är en ganska otymplig längt och jag föredrar det korta framför det.

Play : Mer dekorationer. Paljetter och kråsdetaljer i dova färger, varandras motsatser, känns otroligt aktuella.
P a u s e : Jag är inte riktigt redo för midilängden än. Även fast många visningar fullkomligt skrek förmånerna med att anamma en mer damig look, så känns längden för lång.
Stop : För kort till hösten. T-shirt långa klänningar i bomull hör inte till hösten. Inte ens till tajts.


Och - fortsätt säg vad ni tycker.

Philip Lim - you make my heart stay slim.

image693



Philip Lim 3.1 - Resort.

Ljust, enkelt och ändå så otroligt detaljrikt. Trots att sommaren aldrig kom så ger Philip Lim oss det sista för att överleva augusti. Inspirationsmässigt alltså. Den första klänningen, vit med svarta detaljer, visar hur mycket detaljer betyder. Ärmarna, det svarta mot den krispiga bomullen och längden gör att den till en nästan fulländad outfit. Den andra klänningen är otroligt feminin - men skärningen längst ned, lutar åt ballong, gör att den inte riktigt är bärbar. Färgen och den vita koftan till trots - om klänningen bärs med fel attityd känns det mer Oasis [Mhm - thats a burn] än Philip Lim.

Kjolarna är dock båda hel förtjusande. Den gröna, i ett mockaliknande material, tillsammans med den vita blusen och den svarta avskärningen gör mig helt knäsvag. En otrolig kombination. Så enkelt - så fulländat. Den andra outfiten, eller kombinationen, är inte lika lockande men är bra höstinspiation nu när Chloé inte fyllde våra förväntningar den här säsongen.

Request.

 
image686



För mig innebär hösten att klädseln tillförs mer dramatik. Svart, draperingar och oväntade kombintationer. Det innebär också att de korta, svarta, klänningarna kommer till användning. Som ni säkert har gissat, modesnobb som jag är, så uppskattar jag inte termer som LBD eller "den lilla svarta". Det beror mest på att det är så otroligt exploaterat [try not to write that in english]. Det är ungefär som jeans - det tillhör varje basgarderob. Det är inte kul när en så genialisk idé blir något vardagligt och av-glamourifierat.

I höst uppmanar jag till åter glamourifieria vårka klänningar. Reclaim the black dress. Förvisa de enkla, sladdriga, lite för långa, lite för korta eller de lite felskurna klänningarna. Det jag istället vill se är genuin dramatik. Annorlunda skärningar, attityd och kanske, som på klänningen ovan, orientaliska dekorationer. Diskret - men så otroligt snyggt.

Ibland måste jag ifrågasätta mig själv. Jag skriver om klänningen när världen svälter, brinner och väntar på apokalypsen.

Kept.

image680


En av de saker som jag verkligen tycker om med höstmodet är de heltäckande strumpbyxorna. Vi översvämmades med dem förra hösten men med nittotalsinfluenserna den här säsong gör att de nästan är ännu bättre. Inte bara fyller de ett underbart syfte i och med att de är varma - de är otroligt lättvarierade. De gör vilket klädsel som helst bättre och mer sofistikerad.

Do : De tunna grå passar till precis allting - men till lackballerinor eller högklackde chunks blir de nästan ännu bättre. De passar också utmärkt till oranget och även till svart, om då man undviker glansigare material.
Don't : Undvik för mycket färg. Personligen kommer jag limitera mig till vinröda och grå. För starka nyanser har en tendes att bli för starka eller ha lite fel nyans. Stickat passar bättre i neutrala nyanser - spara färgen till de i nylon.

Combines.

image656

image654

Jag uppskattar kontraster. Hårt mot mjukt, rått mot sidenblanka ytor eller söta bomullsklänningar. Jag tror att det attraherar mig eftersom att jag, som person, inte bara är på ett sätt. I min personlighet finns både de svala, beräknande sidorna och de som hänger sig åt stunden totalt. Att ha en rå klänning till söta smycken, varandras motsatser, känns därför bra för mig. Jag får ta med alla mina sidor och utöva det i min egen uttrycksform; kläder.

Sorbonne fyller 1 år!

image652


När jag läser inlägg från början av mitt bloggande blir det så uppenbart hur mycket jag har utvecklats, mognat och lärt mig enormt mycket om mode, och kanske ännu viktigare, stil. Jag har växt i mig själv och det märks på hur jag skrev då och hur jag skriver, uttrycker mig, nu. Kanske har det att göra med ålder, men jag tror faktiskt det har att göra med ur mycket jag har lagt ned på mitt skrivande i år.

Det är lätt att göra ett-års-inlägget klichéeartat och någon man som läsare bara skummar förbi. Men det är ju de där lite corny sakerna man egenligen vill säga. Som hur mycket alla kommentarer har betytt, hur varje enskild har stärkt mig. Det är en sådan sak som alla skriver [det är svårt att övertala er om att jag verkligen menar det] men för min del har det varit ständiga glädjeämnen. Att bli berömd för min stil, och när folk tar sig tid att göra det, känns väldigt, väldigt bra.

Så  t a c k  för det här året - och jag hoppas ni är med mig ett till.

Första året firas med min favoritreklambild. Chloés vårkollektion och vårreklam har verkligen varit inspirationskällor. Men ny designer equals the end of an era. Precis som ett nytt år gör det.

Kritik.

image598

Jag vill inte låta som en klichée när jag skriver om den senaste veckan, så jag väljer att sammanfatta det i ett ord. Fullbokat. Ni vet hur det är när den första solen kommer. Jag har träffat kompisar varje dag, spelat nästan ett helt dygn teater och gått runt i korta, luftiga klänningar. Eftersom jag blev ledig redan klockan tolv idag så spenderades eftermiddagen i stan. En kofta och en kjol köptes på Zara, och Carmex [oundvikligt].

Play : Oranget. Ungefär vartannat år så återkommer besattheten. Den här gången är det den sextiotalesqua, Rivieran-mässiga nyansen som gäller. Kort sagt; I'm hooked.
Stop : Kommentera mode utan att kunna det. Speciellt  att säga att ekologiska kläder är  "eget" är fel, när nästan tio helsidor i Elle är inte eget. När ska eko-vågen erkännas som kommersiell? Inget fel med det för min del; jag räddar gärna världen i American Apparel, hållandes Marc J's "Give 'em Hell Al".

Blekt. Återigen.

image591

Att kombinera olika bleka färger till ett blekt inferno har ett tag varit en besatthet hos mig. Perfektionen man uppnår i kombinationen blekrosa, iskallt grått och mörka naglar är oslagbar. Det är kontrasterna jag tycker om. Blekt mot starkt. Mjukt mot hårt. Det måste finnas en jämnvikt i en klädsel - det är det som skapar stil.

På bilden är klänningarnas linjer nästan utsuddade mot varandra och är i obestämbara nyanser i mellan vitt och ljust rosa. Strikt möter volym och överdrivenhet, enkelt möter silvriga ögonskuggor som tar det hela till en ny nivå. Enkelheten möter det komplexa att ha silvrig ögonskugga, ett penseldrag och man är helt fel. Det är det som är med stil, gränslandet mellan perfektion och något underlig och absurdt är diffust.
Dimmigt.

Tidigare inlägg Nyare inlägg