Sorbonne

Jag visar inte längre speciellt mycket av min privata klädstil. Jag antar att jag följer principen om att varje plagg ska vara fantastiskt. Jag köper inte plagg i material som är kemiskt framställda. Till och med baströjor ska ha en eget uttryck, vare sig det är fullständigt uppenbart för någon annan än mig, bäraren. Individualism är givietvis något att sträva efter, men i ett samhälle där man ständigt utsätts för mediatryck är det nästintill omöjligt. Det som ses som 'eget' på en plats är fullständig mainstream på de flesta andra. Det får mig att tvivla lite på modets plats i samhället. Det kommer inte få samma relevans som idrotts, trots att vi utsätts för plagg oftare än bollar, men kommer heller aldrig accepteras som en del av modern konst. Det hamnar på en mellanposition. Samtidigt kan man inte påstå att de senaste två årens utveckling i ämnet gör att det förtjänar en plats ens på mellannivå, om man ska se det mode som publiceras i irrelevanta mediesammanhang.